• 2017-09-21, 16:17
  • 74

Till Annicas alla vänner!

Min älskade dotter Annica har genomgått en oerhört komplicerad operation, så omfattande att läkarna kallat den för extrem. De lyckades med vad som var nära nog omöjligt.

Tappert kämpar Annica nu vidare mot illamående och omänskliga smärtor. Ligger med slangar och dropp. Hon sover och vilar och får ännu inte äta mat, utan har en slang från näsan genom halsen ner till magen, eftersom tarmpassagen ännu ej är fri. Detta ska dessa två fantastiska läkare dr Roger och dr Dimitros, som opererade henne,  åtgärda de närmaste dagarna, genom att lägga s k stent och stadga upp tarmen, som tidigare utstått hårt tryck från den stora tumör som opererats bort.

Vägen tillbaka är lång efter den jättelika operationen. Hon måste nu återhämta sig för att orka sin fortsatta kamp med behandlingar mot cancern.

Jag som mamma är bara tacksam att dessa Gudavälsignade läkare har räddat livet på min dotter.

Jag har fått sitta en stund då och då vid hennes sida, småpratat en liten kort stund, fortsatt sitta där och njutit av att hon somnat. För varenda liten stund av sömn bidrar till återhämtning. Vid hennes sida, dygnet runt, finns hennes livs kärlek, maken Kristian, min svärson. Han är värd all vår tacksamhet och beundran. Att se deras kärlek, deras värme gör mig rörd. Kristian är Annicas styrka när hon själv inte orkar.

Och nu är hon så svag efter allt hon går igenom. Hon orkar inte besök, inte prata i telefon, för slangen i halsens skull, hon har heller ingen ork att skriva. Det får bero tills hon själv har återhämtat sig. Därför vill jag som mamma berätta, så alla ni goa människor, kända och okända, får en lägesrapport. Vi är så tacksamma över all er omsorg, all förbön, alla fina hälsningar, alla varma tankar allt ni gör.

Ingen kan ens ana hur värdefullt det är att få uppleva medkännande i en så svår situation som denna. Annicas kamp mot denna djävulska sjukdom är den tuffaste kamp jag sett. Hon är den tappraste människa jag mött, hon är min förebild, min hjälte. Hennes styrka är obändig och nu, när jag ser henne lida av smärta, gråter mitt mammahjärta. Men jag tror att kampen lönar sig. Vi ger aldrig upp.

Nu behöver hon bara i lugn och ro få ta steg för steg mot ett tillfrisknande. Under tiden, var med oss som förut och Annica får skriva och berätta den dag hon själv orkar.

Tack,  från hjärtat, tack, för allt ni betyder för henne.

Amazing, som Annica brukar skriva.

Kram till er alla från Annicas mamma Anitha

2017-09-21 Johanna Toftby
  • 2017-09-21, 10:42
  • 33

Jag visste det redan men måste säga det igen: Ni är underbara! Mitt i eländet kunde Annicas tre fina pojkar få en kväll på restaurang med farmor Rakel och farfar Pelle tack vare er. Det betyder så otroligt mycket för dem att få en paus från den oroliga och röriga vardagen och kunna göra något roligt i stället. De har så fina, väluppfostrade och goa killar, jag blir berörd när jag ser alla fina bilder. 

Tyvärr blev inte allting som de hade tänkt sig… men det låter jag Rakel berätta här i stället.

Hela familjen tackar alla er fantastiska läsare av hela sina hjärtan! Annica kan inte ta emot besök just nu men en uppdatering från henne kommer snart från hennes mamma. 

Vår dag blev inte riktigt vad vi planerat. Vi skulle åkt till Göteborg med tåg och hälsat på killarnas mamma och pappa. Vi skulle också ha ätit på restaurang, vilket pojkarna verkligen sett fram emot. Tyvärr fick vi ändra vår plan då Samuel fick en ögoninfektion i går, han får därför inte träffa mamma så han smittar henne.

Killarna frågade då ”Vad skall vi göra för pengarna som vi fått?”  Vi kom överens om att vi kan ju äta på restaurang i Skövde i stället. Pojkarna bestämde då att vi skulle gå till Pinchos så vi beställde bord till i kväll, spännande!

Tydligen behövde vi lite mer dramatik. Elias snubblade då han klädde på sig och ramlade på handleden vilket resulterade i sjukhusbesök och gips. Han är på gott humör och ser fram emot kvällen på Pinchos. Annica och Kristian har tre otroligt fina killar!

Nu har vi kommit hem från Pinchos efter en fantastisk kväll. Killarna har beställt en massa olika smårätter och ”drinkar” och avslutade med dessert. De är supernöjda och oerhört tacksamma till er som bjudit dem på denna kväll.

Nu hoppas vi att Samuels ögoninfektion försvinner så vi kan åka till Göteborg i helgen och hälsa på mamma och pappa.

Skickar här tre jättestora TACK, TACK, TACK från tre jättenöjda killar!

Tack från mig också! Det känns så härligt att veta att ni alltid vill hjälpa till, det ger hopp för oss alla att när vi själva behöver hjälp så finns det människor med varma hjärtan som kan ställa upp.

Just nu kan jag inte berätta mer om Annica, men det kommer ett inlägg från hennes mamma lite senare. 

Tack för att ni finns.

 

 

 

 
2017-09-21 Johanna Toftby
  • 2017-09-20, 15:10
  • 42

Tack för alla era tips om den hemska brevskrivaren som har skickat saker till både Annica och mig. Jag får in massor med tips som gör att vi kan kanske kan få reda på vem det är. Jag vill verkligen veta vem som ligger bakom så det kan bli slut med eländet. För det är inte bara brev personen skickar. Att sitta och hålla tyst och låta det komma mer och mer är inte något alternativ för mig. Aldrig!

Har du fler tips om vem det är som skickat breven eller hur jag kan få fram mer bevis? Hör av dig, snälla!

Jag får en del kommentarer här och på Facebook om varför jag lagt ut brevet, att jag inte ska lägga energi på energitjuvar och att jag ska låta allt tystas ned för då kommer personen sluta. Men detta handlar inte om energitjuvar, kan jag lova. Det är så mycket värre än så. 

Jag blir så fruktansvärt arg på en del kommentarer! Den som försvarar dessa brev kan inte ha tänkt efter ordentligt. Jag ska förklara lite för er så kanske det är lättare att förstå. Annica valde att lägga ut detta allra först. Hennes svärmor lade ut brevet på Facebook och Annica delade det direkt. 

Jag lyfter fram näthatet för att visa hur hemskt det är och hur illa det gör människor. I bästa fall får det någon att inse att det är en verklig människa som de gör illa och sluta med dumheterna. För ni anar inte hur mycket det skadar! 

Jag valde att lägga ut breven i samråd med Annica som också ville få ut detta för att vi skulle kunna få in tips från er läsare. Detta handlar om en människa med ett väldigt sjukligt beteende som ska stoppas. 

Jag ska ha fast dig som skrev detta. Jag är inte rädd, jag är bara så jävla förbannad att en människa ska få bete sig precis hur illa som helst och skada andra, det handlar inte bara om lite näthat här. Allt är sjukt!! Jag har fått tips från några läsare nu, jag har suttit i flera timmar varje kväll och nu faller alla pusselbitar på plats. 

Jag vet vem du är, du har bråkat färdigt en gång för alla. Du anar inte vilket helvete du ställer till med och det är slut med det nu. 

Du har hört av dig till mig förut med sjuka historier inser jag nu. Till och med stulit en Facebookprofil för att låtsas vara någon annan och låtsas att människor i din närhet har dött för att på något vis rättfärdiga dina fantasier om cancer och död. Du skrev att du stod utanför min dörr så jag inte skulle våga gå ut. Det funkade inte då och det kommer inte att funka nu, jag lovar. Det räcker nu. 

Nu har jag tillräckligt mycket information för ett paket till polisen. Men jag tar tacksamt emot mera.

 

2017-09-20 Johanna Toftby
instagram