• 2017-01-22, 21:27
  • 6

Först och främst. Tack från hjärtat till alla som skriver och tänker på Annica. Hon läser varenda kommentar här men har tvvärr ingen möjlighet att svara alla. Hon är tacksam för era tankar ska ni veta! Ni är också många som har mailat mig, frågar om ni kan göra något för henne. Allt från bidrag via swish till presenter vill ni överraska med. Jag satt länge igårkväll och svarade alla, jag hoppas ni förstår hur mycket ni betyder. Tack!
Många har även frågat vad Immunterapi är, som är den nya behandlingen Annica får, hörde ni om den på Cancergalan? Nu hoppas vi att behandlingen mosar den tumören i magen som sitter så illa till vid ett kärl, ingenting är omöjligt!

I helgen har det blivit mycket träning och god mat. Älskar det. Ju mer jag tränar desto mer kan jag unna mig, vräker inte i mig massa onyttigt för det, men det känns mer okej att äta något lyxigt gott som jag inte äter på veckodagarna annars.

Igår efter spinningpasset med Jessika som instruktör. Här är jag totalt slut, men känslan är underbar! Önskar alla kunde hänga med in på ett pass. Förr vågade jag inte köra spinning, just av den anledningen att det är bland det jobbigaste passet som finns. (tycker jag) Nu älskar jag det! Hjärta och lungor får jobba, muskler i ben och rumpa stärks. Hög, bra musik och jag går in i mig själv. Släpper alla andra tankar och fokuserar här och nu. 

Just spinning handlar även mycket om den mentala biten. Du kör hårt, tokjobbigt pass men tänker inte. Jag blundar och fokuserar. Detta tar mig ända in i mål och känslan är så grym. Våga testa, anpassa er efter er styrka och kör.

Direkt efter vi hade tränat gjorde vi hallon och blåbärssmoothie. Körde både CXWORX och spinning så vi var hungriga och drack den här före vi lagade lunch.

(Sorry för mobilbilder) Åkte äntligen ner till Janne igår, har varit mycket jobb och möten i Stockholm så vi har inte hunnits setts på länge. Mysig kväll med klassisk 80tal-middag. Oxfile, pepparsås och hasselbacks. Älskar det.

Gymmet idag igen! Det är skönt att träna mycket på helgerna. I Göteborg tränar vi på Nordic Wellness. Har ni kort på Exlusive? Det är fint där tycker jag.

Det ligger precis vid hamnen nere vid ”läppstiftet”. Vi körde rygg och armar idag, shit vad min kropp är slut nu men kommer sova skönt inatt.

Gillar ni styrketräning? Det var också något jag tyckte var skrämmande förut. Fick panik när jag klev in på gymmet och kände mig som en nolla. Kändes som varenda en tittade och jag var rädd att göra fel. Dra med en kompis och kör ihop. Träningen blir mycket roligare och det är så skönt att känna sig stark och börja se musklerna träda fram. Inget snack om att de är roligt när dallret förvandlas till muskler istället.

Sedan lovar jag er, ingen bryr sig om vad andra gör på gymmet så sluta känna er utstirrade.

Söndagkväll och är hemma i Skövde men åker ner i morgon igen. Ska ha ett spännande lunchmöte jag ser fram emot.

Jag och tjejerna sitter i soffan, tänt ljus och äter godis.

I morgon sover jag hos Janne igen, blir mysigt.

Jag ska skriva om immunterapi i veckan, det är många som har samma svåra sjukdom som Annica har och vet inte ville gärna veta mer. Skrämmade att inte alla får veta de olika behandlingarna och Annica vill gärna berätta mer till dem som undrar.

Dags att stänga datorn, krypa under filten och titta på en film.

Kram på er, vi hörs i morgon! Då har jag även en vinnare som vann den fina klockan från Marc Jacobs.

  • 2017-01-22, 15:46
  • 2

Reklam och samarbete, adlinks ihop med ELLOS

Missa inte chansen att fynda! Ni får 50% extra på rean och kan göra massor med fynd av alla godbitar. Skriv in koden 355410 vid kassan så dras rabatten av.

Jag har klänningen i zebra! Det finns massor kvar av vackra klännigar, här kommer några av mina favoriter. HÄR har ni deras webbshop med allt som finns på rean.

Mysig klänning. Alla klänningar HÄR. 

Hur snygg? HÄR. 

Även mycket inredning, jag älskar sängkläderna. HÄR.

Jag gillar Nuxeserien! Har alltid oljan till kroppen, visst doftar den gott? När jag var med i fångarna på fortet för några år sedan åkta jag från hela min necessär. Inte kul. Men då upptäckte jag Nuxe nere i Frankrike och köpte på mig massor.

Några tips från mig! Den enda grejen som har färg är visst boxen från Nuxe, haha! Men då vet ni vad jag gillar, det finns även mycket färg förstås.

Alltså 50% extra på rean* Koden är: 355410
*Villkor:

Nybeställning på kläder, skor, accessoarer, ”Beauty by Ellos, Sense of Karma och Northern Beauty”, hemtextil, inomhusbelysning, tapeter och mattor med röda priser på Ellos. T.o.m. 2017-01-22. Kan ej kombineras med andra erbjudanden. Gäller ej varor märkta med ”Ej rabatt” eller ”kampanjpris” .

 

  • 2017-01-21, 12:29
  • 169

I går morse satt Annica och väntade på besked igen. Vad hade läkarna hittat på röntgen? Var det att cancern växte igen som gjorde att hon hade så ont? Vi var många som också satt och väntade för att höra från henne. Nu låter jag henne skriva själv.

Skicka era tankar och hälsningar till henne, hon läser allting och ni anar inte hur mycket det uppskattas.

Först och främst tack för allt ert stöd, fina kommentarer och för era gåvor. Ni är helt fantastiska. Och tack till dig, Johanna, för att jag får skriva här. Jag vill inte ha en cancerblogg som någon av mina anhöriga får avsluta. Johannas blogg är ingen cancerblogg, utan en fantastisk blogg med en blandning av livet – därför älskar jag att skriva här. Tack  för att jag får göra det och för att jag faktiskt får vara en liten del av din blogg. Vilken ära! 

Alltså, denna sjuka terror varje gång man ska få ett besked. En helt annan värld öppnar sig som man måste gå in i, ”beskedsvärlden”. Cancer är väntan, väntan, väntan. Jag fick två olika tider i dag som läkaren antagligen skulle ringa, precis när jag skulle jobba.

Antingen skulle hon ringa om röntgenbeskedet klockan 10.00 eller klockan 11.30. Klockan 10 skulle jag stå där på jobbet och ta emot våra älskade besökare till öppna förskolan och 11.30 är slutet på vår samling och då sitter jag i en ring på golvet med alla föräldrar och söta små barn och sjunger. Så dumt och olägligt att få telefonsamtal just då, men så viktigt.

Jag förklarade såklart för våra besökare varför jag var tvungen att rusa om telefonen ringde. Jag är så tacksam för våra underbara besökare som är alltid så förstående. Röntgenbeskeden skulle denna gång visa om immunterapin fungerade eller inte.

Hjärtat slog volter varje gång det ringde. Första gången ringde mamma, som såklart ville veta om jag hört nåt. Andra gången ringde svärmor av samma anledning och tredje gången var det bästisen, även hon av samma orsak. Nästan som att vara höggravid och alla undrar om bebisen har kommit till världen. Fast jag är inte gravid och har inte någon lika rolig anledning.

Jag kunde inte ge dem något svar, telefonsamtalet från min läkare hade inte kommit, inte just då. Besviken var jag, detta låg och gruvade i huvudet precis hela min förmiddag. Jag åkte hem efter jobbet och hämtade lillprinsen Samuel på dagiset och telefonen fortsatte att ringa. Denna gång från utlandet, min storebror Mackan som är på semester undrade också. Och syrran ringde hon med från sin rast på jobbet.

Alla i familjen har lika mycket cancer som jag. De slipper ju naturligtvis röntgen och alla jobbiga behandlingar, men de bär på samma oro, ångest och frågor som jag. Det är exakt som i reklamen: ”1 av 3 får cancer, men alla drabbas”. Men i allt detta är det bara jag som tvingas bära på de där förnedrande cancerbollarna. Bara jag som har nåt inuti mig som vill ta över varje dag.

Jag hatar Mr C så mycket. Ordet ”hata” är starkt och jag använder det inte särskilt mycket, men just ”hata” kan jag använda många gånger när det handlar just om cancer. Å cancer, vad jag hatar dig! Om du skulle vara en person skulle jag sitta i fängelset för jag hade dödat dig. Usch, vad hemskt, men om det hade räddat mig och världens befolkning hade jag absolut tagit det straffet på mig. Ett lätt val för en gång skull. Ett lätt val för många. 

Jag kommer hem från jobbet och fixar mat till mig och barnen. Och precis då ringer telefonen. Så olägligt mitt i maten, jag vill ju prata i fred med läkaren och där har jag en treåring som ska få mat på tallriken. Men storebrorsan förstår allvaret återigen och tar över från mig. Wow, vilka otroligt duktiga barn jag har. Ibland får de dock ta på sig för stora ansvar på grund av den här skitsjukdomen

Jag går in i sovrummet för att kunna lyssna på min läkare. Har med mig ett block för jag vet att det låser sig för mig. Jag kommer inte ihåg vad läkaren har sagt om jag inte skriver. Och hur i all världen ska jag kunna återberätta för Krille om jag inte skrivit ner det?

Läkaren börjar lite undrande med frågor om hur jag mår just nu. ”Jodå, helt okej”, svarar jag, ”bara skiträdd för vad du nu ska säga”, fortsätter jag i nästa andetag. ”Jo, du har en rejäl lunginflammation som måste få behandling”, säger hon.

Kändes lite piece of cake jämfört med vad min hjärna hade kokat ihop. Jag har inte mått så himla bra det sista. Inte kunnat hosta upp ordentligt trots världen jobbigaste tokhosta. Dessutom har tröttheten varit fruktansvärd. Så fort jag satt mig ned, mitt i ett telefonsamtal hemma, så tappar jag telefonen.  Jag vet när jag sms-at bland annat med Johanna så har jag somnat mitt i ett sms. Åren med cancer har lärt mig att bita ihop, jag har lärt mig att lite vanlig hosta och trötthet är liksom ingenting. Men det var ändå skönt att få ett kvitto på varför jag känner mig så här, jag trodde faktiskt att det var cancern i lungan som gjorde att hostan var värre än vanlig hosta.

Sen fortsätter hon samtalet med att berätta om att jag ska nu få antibiotika. Jaja, tänker jag, men röntgen då? Då berättar hon om röntgen att det i lungan visste man inte helt säkert om. Det var marginell skillnad. Men cancern i levern har svarat rejält på behandlingen.

Jaaaaa jippi, det blir ett halleluja på den! Thank you God! Tack för immunterapin! 

Men sen fortsätter hon med ett ”men”. Det är om den där elakingen som finns i magen, den har tyvärr växt. Den har växt på djupet tyvärr, det gör det omöjligt att operera då den växer på kärl. 

Det kändes som det svartnade för ögonen ett ögonblick. Nej. Inte igen. Jag var där för fyra månader sedan. Och det höll på kosta mig mitt liv.

Nu behöver det ju inte bli så igen, men känslorna kommer tillbaka. Rädslan smyger sig på, nästan rusar sig på under några sekunder. Men Sahlgrenska har såklart planer. Om behandlingen inte fungerar så kommer de sätta in cellgifter. Jag klarar det. Jag har gått igenom det förut. Men drömmen om immunterapi fortsätter. Immunterapi är framtiden för många. Snälla, låt mig vara en av dem!

För bara några veckor sedan hade jag galna smärtor, men de är som vips borta. Det känns helt magiskt, som ett under och ni vet ju vad jag tror på.

Så kanske är det ett under då även läkaren blev överlycklig och sa att det kan vara ett tecken på att det har börjat fungera även på den där elakingen. Jag hoppas, ber, tror och drömmer vidare mitt i mardrömmen, om att immunterapin ska fungera fullt ut. Förra gången gick det väldigt snabbt när det okontrollerat växte, men jag hoppas att vi aldrig ska behöva uppleva det igen, det ska aldrig någon behöva uppleva.

Det kommer tårar när jag tänker tillbaka på den tiden. Många saker och stunder jag inte minns, mycket jag glömt eller rättare sagt förträngt, men väldigt många fruktansvärda minnen som jag önskar att jag inte hade kvar. Att säga farväl till min man var det värsta jag någonsin har gjort. Att ge honom en avskedspuss och få förklara för honom hur viktigt det är att hans liv går vidare. Att han hittar en ny kärlek med en kvinna som kan ge honom och barnen en ny lycklig framtid, trots att jag trott länge att jag var hela hans och barnens framtid.

Det ska ingen behöva göra, inte ens jag! Jag ville aldrig släppa honom ur min famn trots att operationen var akut och det handlade om bara några timmar. Jag vill aldrig säga farväl till de jag älskar på ett sånt makabert sätt. 

Dit ska jag inte igen, nej aldrig! 

Allt som allt var det många positiva besked min läkare kom med. Men att veta, men ändå inte, det är väldigt jobbigt. Det är halva besked, liksom.

 

Vi har en bricka i köket med vintagestilen jag bara älskar, som dessutom bär på världens bästa budskap som jag försöker leva efter

Dröm om morgondagen
Minns gårdagen
Lev i dag

Många varma kramar från mig
Annica

//

 Oj. Jag vet inte vad jag ska säga för en gångs skull. Jag vet inte om jag ska vara glad för att tumören i levern har krympt eller förtvivlad över att den i magen växer igen. Mest är jag ledsen över att Annicas mardröm bara fortsätter och fortsätter. Samtidigt är jag inte så lite imponerad över hennes styrka, att hon orkar bära sig själv, sin familj och så många andra mitt i sitt eget elände. Och orkar dela med sig till alla oss, jag vet hur mycket det hjälper andra drabbade.

 Skicka lite kärlek till Annica, är ni snälla!

  • 2017-01-20, 21:01
  • 9

Hemma! När jag är uppe i Stockholm kör jag järnet med möten och bokar på så mycket jag hinner. Bonus att hinna med en mysig middag med vänner samtidigt. Tredje gången jag är uppe i Stockholm denna veckan men ibland händer allt på en gång. Jippie! Så glad för speciellt en grej.

Jag bodde på Kung Carl och var uppe tidigt, kastade in väskorna och sprang bort till Cure Media som jag jobbar ganska mycket med. Alltid roligt med nya projekt.

Sedan direkt tillbaka till Kung Carl för nästa möte och lunch med min Linda! Herregud, känns ju som vi bor i samma stad nu när vi ses så ofta. Men det är fördelen med lilla Skövde. Två timmar med tåget till Stockholm en timma till Göteborg. Det gör det lätt att kunna pendla även under en dag.

Jag är så tacksam över fina äkta vänner! Vad gör man utan riktiga vänner? Så viktigt.

Lite senare på kvällen hade vi bokat bort på Miss Voon, har ni varit där? Jättegod asiatiskt mat och toppenservice från början till slut. Min vän Jessika och hennes dotter Fanny var också uppe i Stockholm, blev så glad när vi upptäckte vi var uppe samtidigt. Så kul att äntligen äta middag ihop med Mikkan, en tjej jag lärt känna genom Michela och Maggan.

Alla är så bruna och fina, jag är blekfisen. Men snart blir det sol och värme för oss också. Mikkan driver även Mikkas.com  Jessika har Blueco.se så alla har mycket gemensamt.

Hummertacos! Jättegott men mättande så jag äter inte tacoskalen. Tog även laxsashimi, räkor och lite annat gott.

Blusen från Costamani är som den i leopard jag hade förra helgen från Michelas shop. Finns även zebra. Så snygg! Jeans är DL jeans från Blueco.se Skönt att ha något annat än please, dessa är tighta med roliga detaljer och sköna.

Uppe med tuppen i morse och mot nästa möte hos Tre kronor media med ett stor samarbete med dom här tjejerna.

Johanna som driver Yayanaoumi och jag gick en sväng efter och diskuterade samarbetet, vilket väder vi hade idag. Anitha Schulman är också med i det här projektet, ni har inte missat hennes goa tjej Penny va? Lisa-Marie och deras klass hade hennes låt ”tjejer är bäst” på flaket på studenten, haha så söt!

Nu är jag hemma i Skövde igen, har tagit av kavajen, bytt om till mysbrallor och har ätit hämtmat med tjejerna och min syster Linnea som också är här.

Tack från hjärtat ni som skriver och även frågar efter swish till Annica. (svarat flera i kommentarsfältet med nummer) Ni har hjärta av guld. Hon har fått besked, ni kommer få läsa ett blogginlägg här snart.

Kram från soffan

 

 

instagram

Först och främst. Tack från hjärtat till alla som skriver och tänker på Annica. Hon läser varenda kommentar här men har tvvärr ingen möjlighet att svara alla. Hon är tacksam för era…

Reklam och samarbete, adlinks ihop med ELLOS Missa inte chansen att fynda! Ni får 50% extra på rean och kan göra massor med fynd av alla godbitar. Skriv in koden 355410 vid…

I går morse satt Annica och väntade på besked igen. Vad hade läkarna hittat på röntgen? Var det att cancern växte igen som gjorde att hon hade så ont? Vi var många…