• 2015-02-03, 10:12
  • 18
Annica delar med sig om alla biverkningar i sin kamp mot cancern

Nu vänner ska ni få ett inlägg från vår Annica igen. Jag är så glad att hon är min gästbloggare varje vecka här inne. Vi har inga bestämda dagar eftersom vissa dagar mår hon jättebra och vissa mindre. Jag vill inte att detta ska bli några krav utan hon skriver när hon vill. Men hon vill gärna dela med sig av sin resa för er, hon får energi och ork av att peppa andra som kanske är i liknande situation. Och jag hoppas vi kan hjälpa henne med vårt stöd.

Både jag och Annica får mycket mail, flera som tackar för att hon delar med sig men också andra som också är sjuka och vill veta mer om tex biverkningar mm. Tack alla som hör av sig! <3

Detta berör. Jag får torka tårarna varje gång hon skriver. Ta er tid att läsa igenom, man får så många olika tankar och jag blir än en gång påmind om att vi inte ska gnälla över småsaker.

Tack underbara Annica för att du delar detta med oss. Dela gärna detta inlägg så kanske det når ut till fler som kan få pepp och hjälp. Hon kommer framöver berätta exakt hur det gick till när hon fick detta fruktansvärda besked om spridd MM men det är starka känslor och en tung historia men hon vill dela det mer er hälsar hon.

Jobbiga biverkningar- men SÅ värt det!

Efter förra veckan har jag verkligen fått njuta lite. Jag har andats ut för en stund, sååå skönt att få göra det emellanåt och inte bara vara på helspänn hela tiden. Dagen efter mitt besked firade jag ordentligt med min underbara fina bästis Johanna, genom att spela pingis. Jag är en vinnarskalle av dess like, tävlar i det mesta, och tyvärr VÄLDIGT dålig förlorare. Och när jag snabbt insåg att hon var grym och jag var sämre så var det roligare att ta massa Selfie. Så roligt vi hade den kvällen, tack det behövde jag verkligen!

bild-3

Idag när jag vaknade värkte mina fötter, som de brukar göra. Lederna kändes ömma och stela och ibland går det fortare över, ibland dröjer det. Men just nu känns det faktiskt ok. Det är rena biverkningar från mina starka dundermediciner. Biverkningar påminner mig hela tiden att medicinerna fungerar, och jag är SÅ tacksam över att de fungerar.

Både Johanna och jag har fått mail från många av er bloggläsare om just detta, kring mina mediciner. Jag vet att vi är fler därute som är i samma sits, och det känns självklart om jag kan hjälpa någon genom att berätta om mina upplevelser, gör jag det mer än gärna.

I början när jag fick mitt besked, så googlade jag som en galning. Jag gör det fortfarande ibland när det kommer upp konstiga ord från de jag träffar inom sjukvården. Googla är bra, och Googla kan vara dåligt. Dåligt genom att det kan vara gammal information som står där. Och om man googlar på just spridd MM så kommer det upp sådan information som man inte vill läsa.

Enligt de gamla siffrorna hade jag varit död för kanske 1år sedan, för bara några år sedan fanns inte de behandlingar som finns idag. Tack och lov att forskningen går framåt, som ger mig och alla andra därute en chans att få leva längre. Och tom, kanske få hopp om att en dag bli helt friska. Ni vet ju vad jag tror på, jag tror inte loppet är kört även om medicinerna slutar fungera. Men ändå, mänskligt sätt vill man få hopp. Läkarna är duktiga, och hela världen går framåt när det gäller forskningen. När jag fick mitt hemska besked, jag tänker berätta om framöver, hur det gick till. Det är en lång jobbig historia, och det är sjukt jobbigt att gå tillbaka och berätta om just den biten. För de är så starka känslor, som jag försöker förtränga. Men tror ändå det är bra att ventilera här, för kanske är det någon som befinner sig där just nu. Men det tar vi längre fram…

I alla fall, som sagt när beskedet kom så började de undersöka mina metastaser vilken typ den var. Ca 50% av spridd MM (malignt melanom) muterar på ett speciellt sätt, och om man har ”rätt mutation” så finns det lite fler behandlingar att få. Det finns så kallade bromsmediciner. Jag fick snabbt in en bromsmedicin som finns nu ute i Sverige. Den är Stark, ja man kan kalla det för ”rävgift”. För hejdlöst vad biverkningar. Man blir jätte solkänslig. Jag fick den i slutet på året och även om jag stack ut näsan när solen sken bortanför molnen var jag tvungen att bära solskyddsfaktor 50+ som jag fick speciellt av min läkare. Jag var tvungen att bära handskar, solglasögon, och helst inte ha någon synlig hud. De förklarade för mig att det är i stort sett ”burka” jag bör bära, då medicinen gör en extremt solkänslig. Jag fick inte ens sitta i bilen, bakom en fönsterruta på ett café för solen skulle bränna mig. Jag kommer ihåg att jag tog detta på fullaste allvar och sprang förbi fönstrena här hemma när solen sken in.

Det var en jobbig tid, men jag tror man vänjer sig. Och när man blivit drabbad av MM tänker man inte ens tanken att sitta i solen längre. I alla fall inte jag! Min läkare har förklarat att sol behöver vi alla, men det är skillnad på att ”pressa” än att sitta i lagom doser, med bra skydd.

Den största biverkningen av den medicinen förutom ledvärk, håravfall och solkänslighet var STOR klåda över hela kroppen. Åh jag vill bara sitta och gråta när jag tänker på det. Det kliade, sved, brände över HELA kroppen. Jag gick inte ens ut, för jag såg fruktansvärd ut. I stort sett hela kroppen på mig var drabbad, och min läkare ville flera gånger dämpa dosen, eller ta bort medicinen för en kort stund för att det skulle lugna sig. Jag vägrade. Jag ville få bort skiten som levde inne i mig så jag försökte stå ut. Gick upp och duschade flera gånger på natten i iskallt vatten för att lindra klådan, sov max 2 timmar per natt. Tillslut fick jag olika sorters allergimediciner som gjorde att klådan äntligen lugnade sig. Det varade i några veckor tills den försvann. Jag har fått bort all klåda, men ärr kvar i ansiktet. Det syns inte när man har brunkräm på sig, och det känns lite ”skit samma” bara jag få bli frisk.

bild-2

Ni kan se på bilderna på ansiktet hur förstört det blev av all dessa klåda, men nu syns det inte alls så mycket. Även på mina armar och ben, lår, mage, rygg, ja överallt fanns klådan som brände så fruktansvärt.  Det syns inget av detta nu längre.  Jag smörjde med lotion flera gånger om dagen, och använde även kylbalsam för att det skulle klia mindre.

Efter ett par månader med medicinen så fick jag ett erbjudande om att testa nya mediciner som gör att det ska vara mindre biverkningar, och längre tills resistenten kommer (jag har frågat om jag får berätta om detta och det är okej för mina läkare.)

Att få vara med i studier är grymt! Om man får den möjligheten, så skulle man absolut tacka ja (enligt mig), då det testas otroligt många nya lovande läkemedel, och om man passar in i studien och får det erbjudandet skulle jag absolut ta den chansen. Jag är inte med i en ”riktigt” studie, utan jag fått licens till läkemedel (läkemedel som är godkända utomlands men inte i Sverige) som de tror ska vara det bästa behandlingen för mig. Än så länge fungerar mina mediciner, ingen har en aning om hur länge. Men jag hoppas det dröjer, så pass att metastaserna försvinna ännu mer. Det är där den där stressen kommer in, men just nu försöker jag inte tänka resistent, utan tänker ljust, så gott det går. Jag brukar vara BÄST på att peppa andra, men när det gäller mig själv är det inte lika lätt…

bild

Jag är den dära tjejen som får mycket biverkningar. Jag får feber, utslag, vita prickar, ont i huvudet, mår illa, Jätte ont i leder och under fötter och är KOLOSALT JÄTTE SUPER TRÖTT! Men helt ärligt: det är värt varendaste biverkning. Jag vet ju att medicinen fungerar!! Jag går på den högsta dosen, som de ger till alla i början oavsett vikt och kön ,och de har flera gånger funderat på att sänka den (pga biverkningarna) . Men då har jag hela tiden frågat om det är farligt för mig med den dosen och när det bara sagt att ”nej, men du ska ju få lite livskvalite också”, då tycker jag att jag får det om jag får bort cancern. Jag står ut. Och alla biverkningar har jag ju inte samtidigt, och emellanåt är det riktigt bra, och då passar jag på göra det där extra som att leka mer med barnen. Städa huset, jobba så gött jag bara kan (jag ÄLSKAR mitt jobb SÅÅÅÅ mycket), och vara med min familj och våra härliga vänner.

Dessa mediciner jag har idag är just för spridd MM som är för just den mutationen. Jag har fått många frågor kring detta om det fungerar för andra cancersorter och det gör det tyvärr inte. Men jag vet att forskningen går framåt (inte bara snack, utan det gör den verkligen), och jag hyser stort hopp till forskningen. Immunterapi satsas det jättemycket på just nu, och det vet jag är min läkares plan B för mig. Jag vet många av mina MM vänner därute som jag har kontakt med kämpar på just nu med detta och det ser lovande ut i framtiden.

Hoppas detta blev lite svar på era funderingar kring just detta med Spridd MM och bromsmediciner.

Oavsett hur din prognos (oavsett sjukdom) ser ut så GE ALDRIG UPP! Vi kämpar tillsammans. För tillsammans ÄR vi starka. Googla är bra, men ibland kan det bli stora fel då man läser bara sånt som är väldigt ledsamt och man kan lätt ge upp hoppet. Jag vet, för jag har varit där. Jag har läst statistisk när det gäller min sjukdom och då mina vänner skulle jag enligt de siffrorna inte sitta här idag…

bild.PNG

KRAM från mig Annica

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Petra Nymans Dagbok 3 år sen

Vilken vacker kämpe du är Annica! Vi håller på dig o alla andra som kämpar! <3 Kram till er båda! /Petra

Therese 3 år sen

Du är så stark ❤ tack för att du delar med dig ❤ kram

Diana Andren 3 år sen

❤️❤️Så stark du är Annica❤️❤️Kämpa på❤️Mycket fint skrivet Johanna❤️

Carina Halfvards 3 år sen

Vilken kämpe du är, vet lite grann hur du har det, då min son hade barncancer och vi fick tillbringa långtid på sjukhus med cellgifter operation och allt annat som kommer med på köpet, men vi klarade oss och min grabb mår bra idag, för ca 3 år sedan fick min man cancer , även där blev det kämpigt 1.5 år, vi vårdade honom hemma den största tiden, han fick cancer i högra bihålan, men tyvärr gick det inte så bra, blev änka för ca 3 år sen, så jag vet hur det kan vara att kämpa med ordet cancer, håller mina tummar hårt för dig, att du kommer ur denna ´skit´fort som bara den. Styrkekramar till dig och övriga familjen.

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Men ÅH kära du :(
Är verkligen ledsen. <3
Vad ni har kämpat, jag förstår att du vet vad det betyder.

Stor kram till dig. <3

Minna 3 år sen

Du är en mkt stark kvinna

Barbro 3 år sen

Styrkekramar till dej Annica! Men även till din familj o dina nära o kära.♥♥

maria 3 år sen

Oj vilka biverkningar jag hade ej nog klarat så
stark medecin men du är tuff kämpa på och vi ser
framemot våren mvh o kramis fr maria.

Lena 3 år sen

Tack för att du delar med dig. Du är en fighter! Jag går just nu med en klump i magen och väntar på besked vad som växer i min kropp. Du ger mig hopp och styrka. Kram

Agneta 3 år sen

❤️

Svar på kommentaren:
Lotta 3 år sen

Vilken fantastisk kvinna du är

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 3 år sen

Visst är hon!! <3

Annelie F 3 år sen

(Halva min kommentar försvann

Marita 3 år sen

Vilken kämpe du är A . Du fixar detta
❤️❤️❤️❤️❤️

Annelie F 3 år sen

Tack Annica!
Dina rader betyder mer än du anar.

Mia 3 år sen

Så glad jag blir att läsa att det nu finns broms mediciner och att forskningen går framåt. Min mamma dog 1990 i MM endast 42 år. Det tog ca 6 mån från att hon fick sin dom. Snabbt och väldigt dramatiskt. Det är länge sedan nu, men det finns ju alltid en oro att drabbas.
Du är verkligen en hjälte Annica!! Styrke KRAMAR till dig

DeMarkey 3 år sen

Usch så hemskt, usch så vidriga sjukdomar det finns, onödigt som fan.

Vilken kämpe!!

<3

Annelie 3 år sen

❤️

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Relaterade inlägg

Här har vi en ny text från Annica. Hon har haft en riktigt tuff period nu, med så mycket smärta och illamående från cellgifterna. Dessutom har läkarna hittat en ny tumör, den…