• 2015-04-22, 09:26
  • 22
Idag tänker vi på Annica extra mycket. Snälla, alla tankar behövs!

Hej vänner!

Det var ett tag sedan Annica skrev här inne nu, men nu får ni läsa hennes starka inlägg igen. Hon är helt fantastisk! Läs om hennes träning, vad det gör mycket i hennes kamp och att hon springer loppet ”Spring för livet”! Alla startavgifter går direkt till cancerfonden. Läs också om hennes tuffa biverkningar. När vi får huvudvärk eller klagar på att vi är trötta, det är då vi får tänka på att vi är friska. Det finns dom som har det mycket, mycket värre.

Idag är hon på väg ner till Sahlgrenska för att få reda på röntgensvar och nya blodprov. Dom har gjort månadskontrollen och ska kolla över hur tumören ser ut. Hon är väldigt rädd och jag tror inte vi kan förstå den ångesten att sitta och vänta på besked varje månad. Har det spridit sig mer? Har tumören växt? Fungerar medicinen?

Skriv gärna en kommentar till Annica, vem vet. Våra tankar kanske hjälper. Jag vet Annica är otroligt positiv, jag är övertygad om att tankens kraft hjälper henne mycket i sin sjukdom.

Dom sista raderna är riktigt tunga att läsa. Man fattar det knappt…. <3

Kram Johanna

”Kaos, Fatigue och spring för livet”

Nu sitter jag här nere i källaren och grubblar som jag brukar göra när det närmar sig.

Detta är förberedelse veckan. Veckan då jag ska ta blodprover, röntgenundersökningar på lever, buken och lungor och VÄNTAN på den där hemska veckan som återkommer och återkommer och återkommer, närmare sagt var tredjemånad. De ”vanliga” månaderna innebär blodprover, men jag har faktiskt börjar vänja mig vid dem undersökningarna.  Men just röntgenmånaderna är HEMSKA. Förra gången visade det inte på någon förminskning av tumörerna, vilket kan vara varningsklockor på att medicinerna kanske inte är lika effektiva längre. Men det viktigaste förra gången och även denna gången är att det inte ska vara någon tillväxt och absolut inte några NYA metastaser. Oboy, jag tror ingen kan förstå denna hemska känsla av ensamhet. Jag vet att jag har SÅ många tappra medmänniskor som kämpar med mig på sitt sätt genom tummar och tår och böner och tankar, så ibland känner jag mig starkare än starkast. Tack vare er alla orkar jag!! TACK!!

Men emellanåt kommer de där fruktansvärda känslorna av total ensamhet. Kanske blev det mer påtagligt idag när min man ringde från jobbet och berättade att han tyvärr inte kunde få ledigt från jobbet och följa med mig på nästa Sahlgrenskabesök, då vi ska få mitt röntgenbesked. Det blev så ensamt, och en så stor rädsla. Ensamheten känns som ett eko som aldrig tar slut. En rädsla över så mycket. Och när de där tankarna tar över, vill man bara ta sina närmaste och rymma iväg, springa och gömma sig i ett något exotiskt land, ja kanske en öde ö och låtsats som att detta inte händer. Men så är det inte nu, så det gäller bara att ”gilla läget” och istället fighta den dära besten. Efter samtalet med min krille ringde jag Sahlgrenska för jag kan inte tänka mig tanken att få ett ”dåligt besked” ensam, utan min stöttepelare. Det blev kaos i min hjärna av bara tanken att åka själv.  Som tur är, så är Sahlgrenska BÄST och gör allt de kan, så jag fick ett nytt datum 2 dagar längre fram. De tycker absolut inte heller att jag ska åka utan min man. Utan de har sagt från början hur viktigt det är att vi båda kommer tillsammans. Det får inte heller ta för lång tid mellan besöken. För det kan vara en ren fara om det visar att medicinen slutat fungera.  Det är prover som ska tas, röntgen och läkare som måste klaffas. Så det är inte lätt att få ihop det. Men den här gången gick det, så tack Gode Gud- jag behöver inte åka utan min Kristian!

Jag är egentligen ingen tjej som ger upp. En tävlingsmänniska så det står härliga till, och avskyr att förlora. Och i detta fallet har jag verkligen bestämt att ge den dära MR C en rejäl käfta smäll. Jag har en grej som gör mig glad. Ja jag har många saker omkring mig som gör mig glad. Jag är en tjej som njuter till fullo av mitt liv. Trots många käftasmällar på min väg så har jag så oändligt många grymmebra saker i mitt liv som gör allt så där komplett. Min man, våra barn, min familj, mina vänner, mitt jobb, ja listan kan göras lång. Det som peppar mig lite extra just nu är träning. Jag har kommit in i ett ”träningsmoode” och jag tror att den dära cancern ska flyga all världens väg genom att träna och att mina celler mår mer än jättebra av att jag rör på mig. (och då kanske inte kan dela sig fel igen)  Det man blir glad av, det mår cancern dåligt av, min filosofi…

IMG_9443.JPG

Nu ska jag göra en repris på förra året… För ett år sedan, sa min underbara man Krille till mig att han tyckte vi skulle vara med på ett lopp där alla startavgifter etc går oavkortat till cancerfonden.

Jag hade den veckan legat i feber, som biverkning av mina starka mediciner, men då klarade jag genomföra loppet, och SÅ stolt jag var över mig själv den gången. Nu är jag mer laddad än någonsin!

Jag vet inte hur det ser ut precis när loppet är den 1:a maj, hur jag mår med mina biverkningar, men OAVSETT så ska jag genomföra det. Det har jag lovat mig själv och alla andra som tror på mig. Denna gången är det extra viktigt för jag springer inte bara för mig. Jag springer för alla er andra, att ingen av er ska få cancer. Att inga av era anhöriga ska behöva genomlida ett cancerbesked. För jag tror att ju fler bidrag som strömmar in desto närmare kommer de för att lösa cancergåtan. Och när de löst det, då kommer det se bra ut. Hoppet finns, viljan finns.

Jag springer för mina älskade fina vänner jag lärt känna som haft samma kamp som jag. Ja nästan exakt samma kamp som jag, då vi har haft samma cancersort. När jag säger har haft, är för att de nu lämnat oss. Jag tror de finns på en bättre plats, men alldeles för toktidigt fick de lämna oss. De gör så ont, för vi har delat samma kamp, samma hopp om bättre mediciner. Nu när deras kamp är över så fortsätter min och alla andras.

Jag har på Facebook och på Instagram gått ut med en utmaning. Den 1:a maj här i Skövde ”springer vi för livet”. Man kan välja på 2,5 km, 5km eller 1mil. ALLA pengar som kommer in går direkt till cancerfonden. Vilket JÄTTE initiativ av en SUPERGO tjej,  Cissi Hagberg  jag träffade förra året på mitt första lopp EVER! En Fantastisk tjej som har förlorat en av sina vänner i den här hemska cancern och bestämde sig att göra en insats. Jag är SÅ impad av dig vännen. Och SÅ stolt över att vara en av de skövdeborna som springer den 1.a Maj för att göra skillnad.

bild-3

Jag springer inte för jag gillar springa, utan jag springer för målet, för syftet. Förra året sprang jag 5km, det ska jag göra igen. Vore SÅ kul om fler hängde på. Det kostar 100:- för 5km, och du får dessutom frisk härlig luft på köpet och även ett gott härligt hjärta över att just DU gör skillnad! Och min utmaning är till de som INTE har möjlighet att springa, anmäl er ändå!!  Anmäl er på 5km, betala in en hundring och maila mig: [email protected] SÅ SPRINGER JAG ÅT ER!! Jag springer med DIN nummerlapp. Då hjälps vi åt att besegra den där eländiga MR C!!!

Anmälningarna måste in senast: 24 april och anmäler gör man på www.springforlivetskovde.se

Glöm sen inte att maila mig så jag vet vem jag ska plocka nummerlapp åt! Jag vill bli fullständigt lappad!!! Jag tror just nu att jag är uppe i 10st, det är 1000:- till cancerfonden, men bättre kan vi. Hjälp mig!

Min man Kristian, han är mitt stora moraliska stöd i detta. Och han har även lovat om jag skulle bli superduper sjuk och inte KAN genomföra loppet (kommer inte hända) , så tar han varendaste nummerlapp, så springa- DET SKA VI!!

Nu när mina biverkningar varit lite lugnare, så har vi tränat. Och det har varit SÅ skönt att komma iväg på en liten minidate i skogen på en joggingtur. Finns inget bättre än att bli peppad av min älskade Krille som pushar mig igenom hela träningen. Det har gått bra, emellanåt får jag så galet ont i lederna, men det är ju rena biverkningar och ingen fara liksom. Utan jag tränar på så gott det går. Att träna ger mig så mycket mer än bättre kondition. Jag blir piggare, trots att jag ständigt är komatrött av alla cancermediciner. Det är nog egentligen min starkaste biverkning. Jag kan somna på ståendes fot. Speciellt efter jag varit igång och jobbat. Jobbet ger mig SÅ mycket, men sen när jag kommer hem blir det oftast sängen. Det kallas Fatigue och är en vanlig cancerbiverkning. En trötthet som är obeskrivbar. Man känner sig helt kraftlös och oavsett hur mycket man sover så är man lika trött. Jag tror många inte förstår hur jag egentligen känner mig innerst inne. Det är inget jag visar. Jag försöker ofta vara tjejen med leendet. För jag är en glad tjej, som älskar livet trots att jag egentligen är jätte sjuk.

Men biverkningar tror jag är bara är bra, att det är ett kvitto på att medicinerna fungerar, Så vi kör på den känslan tills vi får de nya röntgenbeskeden.

spring-2

När jag fick mitt första besked, så skrev jag så mycket till mina barn om det. Om mina dystra tankar, om rädslan för framtiden. Jag har sen de varit små skrivit roliga episoder i en bok till dem var.  Jag har skrivit om mina känslor till de, ja en dagbok om deras uppväxt. Men när jag blev sjuk förändrades mitt sätt att skriva. När jag tänker på det mår jag dåligt. Jag vill inte att barnen ska läsa de där sidorna. Kanske river jag ut de en vacker dag, eller låter jag de stå kvar, jag har inte bestämt mig än. Jag vill oavsett vad som sker i framtiden att mina älskade gossar ska minnas deras mamma som en lycklig mamma, trots min fight med den här eländiga sjukdomen. Jag vill att de ska minnas mig som en glad mamma, trots att jag är tokig och lite crazy på en och samma gång. Jag vill att de ska minnas mig som en FIGHTER! Som fighta allt detta för deras skull. Att när allt blir jobbigt, så är mina tankar endast hos dem.  Jag vill att de ska minnas mig som en kärleksfulll mamma. För mina barn är mitt allt!  Så mina sidor jag skriver nu ska ändras till hopp, och bara en massa kärlek.  För det är faktiskt som min kloka man Krille en gång sa till mig när vi pratade om framtiden ” låt oss säga OM det skulle skita sig, att vi inte får mer än 5 år tillsammans till. Då ska vi LEVA de åren, och NJUTA av nuet”. Ja så är det, för om jag inte njuter nu, då har cancern redan vunnit, och jag är ju som sagt en tävlingsmänniska och denna kamp kommer JAG att vinna! FIGHT CANCER!

 

Kommentarer

Carolina 3 år sen

Ska be för dig, Gud kan göra under <3

Annie 3 år sen

Styrkekram <3

katja 3 år sen

Styrkekramar

Susanne 3 år sen

Massa goa styrkekramar till dig o familjen ❤️❤️❤️

Katarina 3 år sen

Hej Annika! Nu har jag betalt in och vill gärna att du springer loppet för mig med min nummerlapp! Lycka till, du är fantastisk!

Karolina 3 år sen

Fina du♥
…nu har jag anmält mig till loppet och vill att DU springer det åt mig!
Jag har mailat dig/ Kramelikram Karolina Manfredh

Maria Bergqvist 3 år sen

Så fint du skriver! Annica har alltid varit min största förebild som mamma, du är bra på mycket men det rular du verkligen på! Hade aldrig klarar min första tid som mamma utan dina råd för det är dig man ringer/frågar när man inte vet något helt plötsligt. Du är en så grym mamma! Nu, för 11 år sedan och för alltid. Bästa mamman /kram Mia

Annette Nord 3 år sen

Styrkekramar ❤️

Marie K 3 år sen

Fina starka underbara Annica…nu har jag anmält mig till loppet och vill att DU springer det åt mig! Jag har mailat dig. Stor varm kram

Agneta 3 år sen

❤️Varma kramar.

Susanne 3 år sen

Tänker på dig <3

Stina 3 år sen

Hej Annica!
Blir så berörd av ditt inlägg och jag vet hur det är att kämpa mot cancer.
Opererades för bröstcancer förra året och har nu varit på min första koll efter det. Det såg bra ut, nu håller jag alla tummar och tår att det även går bra för dig. Du är en Fighter!!
Styrkekramar / Stina

Emma 3 år sen

Fortsätt njut av nuet, av solen, värmen, blommorna, fågelsången och våren! Fånga ljusglimtarna och guldkornen varje dag! Var rädd om dig och ta alla möjligheterna. Var stark. Du vinner denna kamp finaste Annika och fastän du är sjuk känns du mer levande och glad än många friska och det ljus och glädje du sprider är fantastiskt!! KRAM ❤️❤️❤️

Barbro 3 år sen

Styrkekramar till dej Annica och din familj.

Nathalie 3 år sen

Fina Annica! Fortsätt kämpa som du gör, du är en fighter ❤️

Rose-marie 3 år sen

Du är en fighter! Jag anmälde mig (eller snarare dig) och har mailat dig.
Lycka till på loppet och fighta vidare!

Marie 3 år sen

Tänker på dig, många kramar till dig och din familj.

Camilla 3 år sen

Styrkekramar till dig fina Annica och din familj.
Blir så illa berörd när din mans jobb inte ville ge honom ledigt för att följa med dig till sjukhuset, tack och lov att det löste sig med en ny tid.
Kram <3

Heléne 3 år sen

Beundrar dig så mycket och cancern ska INTE vinna. Var rädd om dig och fortsätt att njuta av nuet. Massor med styrkekramar från mig.

Anna 3 år sen

Kämpa på och lycka till! Kram Anna

Åsa 3 år sen

Jag anmälde mig eller snarare dig till loppet! (mailat till dig)

Massor med kramar till dig och din familj!!

Cecilia 3 år sen

Kära Annica. Bara av att läsa ditt inlägg och hur du skriver gör dej verkligen till en FIGHTER. Jag beundrar dej och vill att du skall fighta vidare, du kommer att lyckas. Lycka till på loppet !
Kram Cecilia

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Relaterade inlägg