• 2015-05-13, 11:09
  • 20
Idag fyller Annica Thimberg år men en tung dag för henne.

Idag fyller vår älskade Annica år! Stort Grattis på din dag, fina, fina du. Hon tycker om att fylla år, men idag känns det tungt och hon frågade mig sent igår kväll om ”hon fick skriva av sig lite”. Klart du får svarade jag! Mina bloggläsare ska allt få peppa dig och visst vill vi det, skicka gärna en MEGA bamsekram till Annica. Kanske någon mer här inne som känner igen sig?

Jag är övertygad om att din kära pappa är med dig och sjunger för dig idag.

Här kommer hennes fina inlägg, hon tyckte själv det blev tung men jag tycker det är starkt att hon delar med sig.

IMG_0890.JPG

Livet, livet, livet, livet… Så otroligt värdefullt, så otroligt jobbigt, så otroligt vackert, så otroligt meningsfullt, så otroligt skört…

Ett ord, men med stor betydelse. För det ordet har vi alla gemensamt. Vi lever här och nu. Och det gäller att förvalta livet och ta vara på varje minut. Just i detta nu har jag en svacka. Och det beror INTE på min cancer, det kunde det ha gjort. Men just nu står alla metastaser helt still, vilket betyder att cancern är vilande, så egentligen borde jag jubla dygnet runt, och det gör jag i stort sett, men just ikväll är jag i en rejäl uppförsbacke och den kom så plötsligt. Stod i mitt kök och dukade fram kvällsmaten och då slog det mig, att imorgon fyller jag 34år. Jag är tjejen som ALLTID älskat att fylla år. Den dagen är liksom MIN. och sen när jag fick min cancer, känns min födelsedag ännu mer viktig. Att liksom haha, jag fick ett år till… Annica-cancer 1-0 liksom. Men inför imorgon känns det annorlunda. Det är första födelsedagen utan min älskade pappa. Tårarna gick inte hindra, trots att barnen stod omkring mig. Jag vill inte gråta inför barnen. Visst, det är också bra att göra. Men för många tårar gör att mina barn tror att det har med sjukdomen att göra, och jag vill så gärna visa mig stark inför dem. Men min pappa, min älskade pappa som alltid funnits där, är nu inte med mig på mitt 34de levnadsår. Han som höll mig i sin famn från allra första början. Han som hjälpte mig i min kamp när mamma skulle tvätta mitt hår som liten, för det gillade jag verkligen INTE då. Han som köpte mina bindor, när jag själv som tidig tonåring tyckte sånt var sååå pinsamt. Han som följde med mig till folkhögskolan och köpte badrumsmattor, duschdraperier och coola inredningsprylar för att trivas i min nya lägenhet. Han som sedan två veckor senare hämtade mig mitt i natten på samma folkhögskola för jag vantrivdes, och tyckte synd om mig, och ville inte att någon skulle se när jag skämdes att jag gav upp. Han som följde mig i altargången för att gifta bort mig med mannen i mitt liv, och sen fick jag 12år senare gå i samma altargång för att se min fars kista.

Min älskade pappa Bosse, älskade att fira andra. Att han själv fyllde år var aldrig viktigt, men han var väldigt noggrann med oss andra. Älskade hans telefonsamtal när både mamma och pappa sjöng för mig. De samtalet kommer jag inte få imorgon.

IMG_0895.JPG

Jag kan sitta länge och prata om min pappa, för han betydde så oändligt mycket. Han har lämnat ett stort svart hål som är svårt och kommer aldrig gå att fylla. Jag kan sitta här och tycka synd om mig, och det gör jag just nu. Men jag vet att även resten av min familj vill såklart fira mig imorgon, och till er min fina familj, det uppskattar jag såklart. Jag tror att pappa finns med på sitt sätt. Härom natten fick jag en underbar dröm, där pappa ringde till mig. Jag kunde inte tro att det var han. Men de var det. Han sa att han fanns här och jag vägrade lägga på innan jag hade hittat honom. I ett hus jag aldrig förut varit i stod han och mötte mig i dörren. Där tog han mig in i sina armar och gav mig en sån där go, varm, stark pappakram. Vi stod länge, länge, länge och kramades. Jag sa, ”pappa, lämna mig inte”. Han svarade ” Annica, jag finns här och jag mår så bra nu”. Jag är SÅ glad för den drömmen, för den drömmen och den kramen bär jag med mig. Jag plockar fram den nu när jag behöver den som mest. Kan riktigt känna den där kramen om jag blundar hårt.

 

När Kristian kom hem från jobbet sent ikväll, kände jag att jag måste åka till graven. Med mig hade jag en sten som det står ”älskade morfar” på, och barnen skrev på baksidan ”kramar från Elias, Samuel och Gabriel. Och så hade jag med mig ett ljus och ett brev. Kanske fånigt, med brevet, men det var oerhört skönt att skriva. Det var första gången jag var på graven själv. Jag har åkt dit med bilen, suttit på parkeringen och sneglat mot gravstenen och gråtit och åkt därifrån. Jag har åkt dit med syrran, mamma, brorsan, Krille och barnen. Men aldrig själv. Har inte klarat det förut. Idag var det dags. Jobbigt var det, men samtidigt skönt. Jag sjöng för pappa ännu en gång den sång jag sjöng på begravningen, en egenskriven låt om just min älskade pappa.

Jag lovar att skriva ett roligare inlägg nästa gång. Något mer upplyftande.

Men jag tror det är bra att vi alla stannar upp oavsett vad som händer, och ser verkligheten. Jag gör det många gånger. Påvägen hem åkte jag förbi min mammas lägenhet, plingade på, höll om henne och kramade min mamma länge. För NU har vi varandra. Och jag läste ett sånt bra citat häromdagen, ” Livet går inte i repris. Du är i direktsändning varje minut. Lev ditt liv. Lev här. Lev nu”.

Många varma kramar från mig Annica 

IMG_0893.JPG

 

 

2015-05-13 Gästblogg

Kommentarer

Anna-Karin 2 år sen

Hej Annica!

Jag läste detta inlägg med gåshud längs armarna :)

Anna-Karin heter jag, jag är 29 år och bor i Luleå.
Precis så som du beskriver din pappa, var min pappa också :) lugn, trygg och kärleksfull :)
Han heter också Bosse.
I mars 2010 höll jag hans hand när han tog sitt sista andetag. Han hade då 3 månader tidigare fått diagnosen obotlig magsäckscancer men påbörjade cellgiftsbehandling i hopp om att den skulle kunna bromsa sjukdomen lite. Tyvärr fick det precis motsatt effekt för min pappa och han stötte på komplikation efter komplikation pga cellgifterna.

Precis den typen av dröm du berättar om hade jag för första gången bara några dagar efter han gick bort. Och nu, 5 år senare, så kommer dem fortfarande då och då, helt fantastiskt :)

2 år efter att min pappa dog fick jag och min sambo en son, Aron Bosse heter han, med Aron som tilltals namn :)
Jag stod också min pappa väldigt nära och jag fann fort en slags trygghet och lugn i min sorg, men något som alltid känts tungt är att han aldrig fick chansen att vara den där otroliga morfarn jag är säker på att han hade blivit.
Jag brukar prata och berätta för min son om hans morfar då och då.

Och det absolut mest känslomässiga jag varit med om hittills i den frågan är här för bara ca 2 månader sen då vi satt vid middagsbordet. Min son frågade helt mitt i allt ”vars är morfar?”. Jag svarade ”morfar är i himlen”. Då säger Aron alldeles lugnt ”Jag ska flyga upp till han! Jag tror han älskar mig!”

Samtidigt som hjärtat gjorde så otroligt ont så svämmade det bara över av kärlek :)

Jag blev så berörd och kände igen mig så mycket i det du skrivit så jag ville bara dela med mig av min historia jag med :)
Jag önskar dig och din familj all lycka! Hälsningar Anna-Karin

Johanna Toftby 2 år sen

Tusen tack alla här inne som skriver till Annica. <3

Jeanette 2 år sen

Ett försenat grattis till dig<3, hoppas dagen trots allt blev bra och fin.
Kramar Jeanette

[email protected] 2 år sen

Får en klump i magen men såå fint skrivet kram på dej fina kämpande du ❤

Anna Luther 2 år sen

läser med tårar i ögonen. Kram till dig

annette 2 år sen

Här kommer sena Grattiskramar till Dig på Din Födelsedag:)
Du skriver så fint om din pappa, jag är säker på att han varit med dig idag.
Sköt om dig!
kram kram

Sofia 2 år sen

Annica!
Ja tyckte så mycket om att läsa dina ord. min mamma och pappa är fortfarande i livet, men båda två har varit mycket sjuka. har mycket lättare att saga till min mamma att hon är viktig och att jag älskar henne, men pappa, vi är inte lika nära, hela tiden…jag ringer min pappa i morgon. Jag ska berätta för honom att han är viktig. Å du Annica… all styrka å pepp å kärlek till dig. du fina.
Sofia

Issa Nilsson 2 år sen

Annica , stort grattis till dig på din dag! Du måste fortsätta att älska din dag! Den är din och det ska du fortsätta att känna. Du är en kämpe! du finns i så många människors tankar. Vi känner inte varandra , men du berör så mycket. Många många styrkekramar till dig. Från Issa

Anna 2 år sen

Det sägs att en kvinna blir vuxen först när hennes pappa dör. Min pappa var den stora och självklara tryggheten i mitt liv. Men sen han dog för fem år sedan känner jag mig vilsen.

Magnus H 2 år sen

Kramar i massor o Grattis

Maria Blomström 2 år sen

Fint skrivet med mkt känslor…

Förstår precis va du går igenom förlorade min mamma på juldagen och min svärfar 2 veckor före…Min pappa gick bort när jag va 23 år för 24 år sen…det är tungt och de är jobbigt speciellt vid helgdagar och speciella händelser…
Vi ska urnsätta min mamma nästa helg och min svärfar helgen efter – livet blir liksom aldrig detsamma…
för mig är känslan att inte ha någon föräldrer kvar jättejobbigt, kände mig helt plötsligt vädligt ensam och att nu är jag vuxen på riktigt är 46 år..Går ofta till minneslunden på kyrkogården fast mamma och svärfar just nu ligger i ett förvaringsrum i väntan på urnsättning…Jag tar med stenar, ljus och blommor, skriver väldigt mkt det är ett sätt att få bearbeta sin sorg och känslor…
I juni kommer jag få uppleva min 1:a födelsedag utan mamma – usch, vill inte tänka på de nu…

Vi har hålla alla våra fina minnen vid liv <3<3<3 din pappa finns i din närhet fast på ett lite annat sätt..
Varma styrkekramar och grattis från mig

Emma 2 år sen

Jag blev så berörd av din text. Önskar dig en fin födelsedag trots sorgen och jag är helt övertygad om att det inte var en dröm utan att din pappa faktiskt var där. Så otroligt fint att han kom till dig! Kram kram kram och njut av dagen :)

carina H 2 år sen

Vilket rörande inlägg, men sista stycket med att lev nu är så bra, styrkekramar till Dig på din dag.

lotta 2 år sen

så fantastiskt fin skrivit om din pappa . han finns med dig å dina änglar vakar skydda dig. stort grattis på din födelsedag å må du leva länge med nära å kära. hoppas alla styrkekramar hjälper dig på vägen

Barbro 2 år sen

Grattis och massa styrkekramar till dej men även din familj.
Vore du närmare skulle jag bjuda er alla på fika.

Anna 2 år sen

Grattis på din dag! <3 Styrkekramar till dig!

TS 2 år sen

Fina fina Annica… jag skickar en grattishälsning med värme till dig. Skönt att läsa att din sjukdom just nu står still.
Pappor, älskade, överbeskyddande, starka, saknade pappor. Dom som vi trott skulle va med oss länge…. mitt hjärta dunkar hårt och mina tårar rinner när jag läser om din älskade pappa.
Jag tror och dom finns med oss, lämnar sina signs utan att vi riktigt förstår o kan se. Din dröm är ju helt underbar…..
Min lilla pappa lämnade oss 2008. Jag har lärt mig att acceptera det, men kan ff inte förstå. Vi har hans mobil kvar, mamma fyller på kontantkortet då o då, jag ringer o lyssnar på hans intalade mobilsvar.
Ta nu hand om dig o de dina o du kommer att få en helt underbar födelsedag.
Stor kram finaste

Loella 2 år sen

STORT grattis på din födelsedag! När jag läser ditt inlägg så kommer tårarna. Det här med att du gifte dig och hade begravning i samma kyrka, det har jag också haft. För mig var det min pappas begravning först och sen mitt bröllop. Men på nåt sätt så kändes det som om han var med på min dag fast han inte var det om du förstår vad jag menar! Sänder dig massor av styrke kramar till dig!!

Jessica 2 år sen

Många styrkekramar till dig och grattis på din dag.

katja 2 år sen

Grattis på din dag fast det känns tungt….kram

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Relaterade inlägg

Här kommer en hälsning från Annica! Hur mycket jag än förstår att hon måste prioritera att vila och ha lite tid med sin fina familj är jag glad att hon klarar av…

Här mina älskade vänner kommer den allra första hälsningen från Annica till er alla efter den tuffa operationen.  Kram Johanna  // För EXAKT ett år sedan idag, la jag upp en bild…