• 2015-08-26, 14:58
  • 22
Ett svar från Annicas mamma Anitha

Annicas mamma har skrivit ett svar i kommentarsfältet efter att någon frågade, vad hände med Annica. Hur har det spridit sig? Jag har vetat om detta men nu när Anitha själv svarat så lägger vi ut det i ett eget inlägg efter jag också frågat Annica. För detta ska lyftas fram.

Jag kan faktiskt inte sätta några ord på för detta. Det går inte. Nu hoppas vi att det sker mirakel, att operationen går bra men också att hon får sin medicin som hon har rätt till.

Anitha är helt fantastisk människa, man bara älskar henne. Annica har en underbar mamma som hjälper henne med allt. Här kommer hennes svar.

// Kram Johanna (All text är i ett stycke pga jag kopierade det från kommentarsfältet)

Hej, ni alla som följer min älskade dotter Annica här hos Johanna.
Det kommer frågor om hur allt började med malingt melanom för Annica. Nu är hon på Sahlgrenska för operation så jag, hennes mamma, får berätta.
För 7 år sedan opererade man bort ett pyttelitet födelsemärke på Annicas rygg, i midjehöjd. Det var mörkt, men patologsvaret som kom sade att det fanns ingen cancer.
Tiden gick och efter fem år, när Annica väntade sin tredje son, lille Samuel som föddes i april 2013, så började det växa en bula i ärret efter födelsemärket. Annica frågade.
Inget att bekymra sig över för det var en talgkörtel och den skulle opereras bort när badsäsongen den sommaren var över.
När hösten kom hade bulan ändrat färg och såg ut som ett halvt krusbär. Jag var med när den skulle tas bort på vårdcentralen. Opererande doktor kallade den också för talgkörtel. Men han blev förvånad över hur den såg ut i botten så han remitterade oss till sjukhuset här i Skövde. Där tog två kirurger hand om Annica och bulan, som också de, kallade talgkörtel. Tills att en av dem ringde drygt en vecka efter operationen. Han sa;
att det osannorlika hade hänt. Det var ingen talgkörtel utan malingt melanom. Annica var ensam hemma med barnen och en lekkamrat när samtalet kom.
Chock. Kaos. Förtvivlan. Oro.
Nästa dag åter besök på sjukhuset, men nu på Hud.
Där stod två läkare och samtalade med varann i ett hörn och sa nåt om att göra en Omtitt.
Jag frågade vad det betyder. Jo, de går tillbaka och tittar på det prov som gjordes av patologen vid första operationen ( dessa sparas). Och nu visade det sig att patologen hade MISSAT att det fanns cancer i födelsemärket.
Annica fick nu opereras igen, man gick in djupt och tog bort vävnad kring ärret samt flera lymfkörtlar som var påverkade.
De gjorde en isotopröntgen och upptäckte att levern var full med metastaser, så många att man inte kunde räkna dem.
Annica fick komma snabbt till Sahlgrenska, fick första medicinen, väldiga biverkningar, men medicinen hjälpte. En ny medicinkombi sattes in med liscensmedicin från USA.
Nu i juli har hon blivit resistent mot denna tyvärr och nu är det därför bråttom med ny behandling. För utan medicin riskerar man ny spridning. Så har skett, nya metastaser i lunga, bröst, lymfa. Men alla i levern är borta! De har nu testat cellgift med framgång.
I morgon ska hon opereras, en äggstock ska tas bort där en cysta också har en förändring.
Som mamma till min ljuvliga Annica, känner jag mig maktlös, hjälplös mot denna djävulska sjukdom. Och samtidigt in i själen så upprörd. En patologmiss har inneburit att cansern fritt fått härja i hennes kropp innan den upptäcktes. Hade man sett det i tid kunde skadan begränsats till en operation kring födelsemärket och hon sluppit spridning.
Jag kan inget göra för att ändra på det som skett. Men jag kan kämpa för effektiv, noggrann provtagning/kontroll för att undvika fler missar som ödelägger människors liv.
Annica är 34 år ung, har make och tre underbara söner. Hon kunde fått leva ett fint liv med sin familj och sluppit all gastkramande oro.
Att sen flera läkare såg canserbulan som en talgkörtel och lät den sitta kvar under en hel graviditet och därtill en sommar- det gör inte den här berättelsen ett dugg bättre.
Det vill till mycket innan jag får något förtroende för vår lokala sjukvård. Samtidigt som jag tackar min Skapare för den fina vård vi mött på Sahlgrenska.
Nu väntar vi bara intensivt att den nya medicinen,
( immunterapi) ska släppas efter prisförhandlingar så att också Annica kan få den när hennes läkare vill. Det tycker jag är det minsta Annica kan få vänta sig efter allt vad som hänt.

IMG_6633.PNG
2015-08-26 Gästblogg ,

Kommentarer

Anita 2 år sen

Jag blir så ledsen och illa berörd när jag läser om sjukvårdens misstag. Tänker tillbaka till år 1988, när min mamma 53 år gammal efter att ha gått igenom cellgiftsbehandling för mikroskopisk gyncancer. Får en ”ärrbildning” innanför såret som är som en knöl. Det tar flera veckor innan de tar prov på den, svaret blir inga cancerceller. Går ytterligare en tid, då upptäcker läkaren att knölen växer och han beklagar att provet tagits bredvid knölen. Den är nu stor som en knuten mans hand. Och när mamma går bort 2 månader senare, har samma läkare mage att fråga om han får forska på kroppen. Har tröstat mig i alla år att nu när tekniken går framåt, så kan inte sådana här misstag ske. Men så fel jag tänkt! Håller tummarna att du Annica kan få rätt behandling nu och skickar ett fång med styrkekramar till dig Annica och dina nära och kära. <3

Suzanne 2 år sen

❤️❤️❤️Styrkekramar

Minna 2 år sen

Ojj vad säger man…fruktansvärt att man missar på proverna. Det är ju ett människoliv det handlar om !!! Vem ska man inte lita på om inte en läkare. Dom är bara skyldiga att fixa fram medicinen till henne…NU !!!! ❤❤❤❤

Heléne 2 år sen

Fruktansvärt att det ska ha betydelse var man bor och vilket landsting man tillhör. Tyvärr inte första gången vi hör detta och det är så sorgligt. Man hör det alldeles för ofta vad det gäller både cancer och andra sjukdomar.

Tack för att du så öppenhjärtligt berättar om er kamp Anitha. Känner så väl igen Annicas tankar, ångest och oro. Håller alla tummar och tår för Annica och alla andra i kampen mot cancern. Såna hjältar !!!

Mitt i allt detta är det helt fantastiskt att se hur många fina och genuint snälla och hjälpsamma människor det finns. Vi är många som tänker på Annica och familjen. Styrkekramar !!

katja 2 år sen

Så hemskt tycker jag! Att man som människa får genomgå något som detta, styrkekramar!!!

Marita 2 år sen

❤️

Cissi 2 år sen

Så fruktansvärt illa – att de missade att ”talgkörteln” var cancer.
ILLA!
Tack Anitha för att du delgav oss Annicas tråkiga historia.
Stor varm kram till dig, Annica och familjen.
Håller både ”tummar och tår!”

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Det är mer än katastrof. Och tiden är knapp.
Annica kommer strida för att få sin medicin, detta kan vi inte vänta på att publicera.

Anitha Zandelin Bergqvist 2 år sen

Tack, alla ni som stöttar oss på alla vis. Medicinen som Annica och många med henne väntar på blir ett stort framsteg för att bekämpa canser.
Annica har på Sahlgrenska mött bästa tänkbara vård och vi alla har fått ett fint bemötande. Det som oroar oss är dessa prisförhandlingar som i tidigare fall dragit ut på tiden, oacceptabelt länge, allt medan patienter slåss mot tiden för sin överlevnad. Här kan dagar, veckor vara avgörande.
Tack och lov att Annicas kropp nu direkt svarat på cellgifterna. Annars hade jag varit riktigt, rejält rädd nu. När hon kommer att behöva ny medicin vill jag förstås att den ska finnas tillgänglig, för henne och alla hennes medpatienter.
Oavsett i vilket landsting man bor.

Svar på kommentaren:
Ann-Britt Wallskog 2 år sen

Tack för att du så öppet o ärligt skriver till oss som kämpar för Annica på avstånd och är med henne hela vägen. Jag är en gammal vän till Johanna som tack vare bloggen fått möjligheten att följa Annicas kamp. Jag hade också förmånen att vara med på Bröstcancergalan i Stockholm o lyssna på Annicas egna ord. Det grep mig rakt in i hjärtat och har sen dessa tillfällen följt hennes kamp <3
Beklagar djupt missarna som gjorts och för dom finner man inga ord…..
Men idag är mina tankar hos Annica med tanke på operationen som vi håller tummar och tår för att den gått bra. Och framöver så håller jag tummar o tår för bästa medicinering, bästa vård och självklart Annicas tillfrisknande så hon får bli fri från denna vidriga sjukdom och åter få leva med sin fina familj som hon älskar så mycket. Ni alla runt omkring är ju så fina och goa som finns för Annica o familjen under denna resan <3 Sänder massor av styrkekramar till er alla men främst till Annica såklart, kämpa vidare vi finns här och stöttar allt vi kan.
Jag lovar att jag i år ska sälja ännu mera av produkterna jag säljer till förmån för bröstcancerfonden och alla andra cancerformer därtill så mer pengar kommer in till forskningen…..vi ska vinna kampen över denna vidriga sjukdom. Kram

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Tack fina Ann-Britt för dina ord. <3 kram

Anya 2 år sen

Jag menade naturligtvis att detta ställa sjukvården till svars får Annica och hennes mamma ta tag i när hon väl blivit frisk. Nu behöver Annica fokusera på att bli frisk och ta sig igenom detta!

Svar på kommentaren:
Anitha Zandelin Bergqvist 2 år sen

Kära Anya
Jag förstår hur Du menar.
Jag har bara idag på förfrågan vad som hände Annica initialt, svarat och berättat rakt upp och ner vad som hänt. Kan lova att jag har varken tid eller ork att ägna mig åt något annat just nu än att få Annica frisk och att ställa upp som mamma och mormor med blöjbyten, välling, köttbullar, lekstunder, läxor och aftonbön innan läggdags. Jag tror personligen på en lyckad utgång där Gud går hand i hand med läkekonsten.
Mina ögon har öppnats under denna resa så jag vill inte bara kämpa för att min dotter blir frisk, utan vara med och satsa tid för en jämlik vård i vårt land, vart än man månde bo.
Tror att detta handlar inte om konfrontationer utan om saklig upplysning och förståelse för verkliga förhållanden.

Emma 2 år sen

Tack för att du publicerar! Så otroligt viktigt att detta lyfts fram! Heja Annica, vi håller alla tummar för dig!!

anneli 2 år sen

Blir så arg när jag hör om alla dessa misstag som begås inom vården!! Hoppas innerligt att Annica får denna medicin för det är verkligen det minsta hon kan få för allt lidande hon och familjen måste gå igenom !!!!

Maria 2 år sen

Så fruktansvärt!!!!
Finner inga ord:((((

Anneli 2 år sen

Fy så hemskt. Blir såååå ledsen att läsa, tårarna kommer. I dag törs man inte lita på läkarna.
Tänker på Annica o hoppas.❤️❤️❤️❤️

Katarina 2 år sen

Jag finner inga ord…detta FÅR ju bara inte hända!!! Det är som du skriver det MINSTA Annika kan få vänta sig efter ett sådant här fruktansvärt misstag! Medicinen bara SKA till Annika, NU!! En sådan här ”grej” kan ju hända vem som helst , kan inte ens tänka mig tanken att något sådant får hända. Bra skrivet Annikas mamma!! Tur hon/de har dig!! kramar i massor!!

Åsa Nystedt 2 år sen

Men jag förstår inte! Hur mycket ska hon behöva utstå? Det är ju gräsligt vad hon o hennes familj får lida!
Vem bestämmer när medicinen hon behöver går att få? Går det inte påverka? Skynda på processen? Vart sitter dem som inte jobbar tillräckligt fort med denna prisförhandling?
Kan hon få medicinen hon behöver om hon betalar själv?
Många frågor men det är ju helt otroligt att hon inte får det hon behöver NU!
Fortsätt kämpa Annika!!

Anya 2 år sen

Jag förstår att du är upprörd över sjukvårdens missar, men lägg ingen kraft på det NU. Det får ni ta sen i så fall. Nu handlar det om att Annica ska överleva. Ber för att hon ska få kraft att orka igenom det hon har framför sig. Kram

Svar på kommentaren:
Johanna Toftby 2 år sen

Va?
Ta sen??

Annica har inte skrivit ett enda ord om detta.
Helt rätt att hennes mamma lyfter fram det. Så kanske Annica åtminstone kan få sin medicin, så hon överlever detta.

Anette 2 år sen

Nu tror jag inte att Anya, menade något tokigt, som du tolkade det Johanna! Kommentaren var riktad till Annicas mamma. Jag uppfattar den som en vilja att peppa och stödja! Jag håller med er om att det minsta vården kan göra efter så katastrofala missar är att erbjuda den nya medicinen! Det är ju inte klokt att vården leker med våra liv såhär! Förlorade nyligen min älskade pappa, pga läkarmissar och nonchalans från läkare! En av dom sa åt mej att inte oroa mej sådant! Det här är inget man dör av sa en läkare och två månader senare så var min pappa borta! All kraft och kärlek till Annica och hennes fina familj!

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Relaterade inlägg

Här har vi en ny text från Annica. Hon har haft en riktigt tuff period nu, med så mycket smärta och illamående från cellgifterna. Dessutom har läkarna hittat en ny tumör, den…

Här har vi en ny text från Annica. Hon har haft en riktigt tuff period nu, med så mycket smärta och illamående från cellgifterna. Dessutom har läkarna hittat en ny tumör, den…