• 2016-09-26, 21:20
  • 71
Annicas sista strid mot cancern?

I två år har vi kunnat följa min tappra vän Annicas liv och kamp mot cancern här på bloggen. Sista veckorna blev hon sämre, men hur nära det var förstod ingen av oss riktigt. Inte jag heller och inte Annica själv. Läs här hennes egen berättelse om hur nära det kan bli. Kampen om att aldrig ge upp har nu fått ännu större betydelse. 

IMG_5602.JPG

Jag har försökt skriva detta inlägg säkert tusen gånger i huvudet. För hur ska man kunna berätta om någon som bokstavligt talat räddat mitt liv?

Att så nära få lämna jordelivet bakom sig, se sin kropp förändras på bara något dygn? Att se kroppen i stort sett förändras från Annica till både utseende och känsla? Där smärtorna totalt tog över hela min existens, där vi istället fick byta ut de fruktansvärda smärtorna mot starkt morfin. Att få förbereda för de närmaste att inte sörja, att inte hålla en för dyr begravning, att ha en fin ljus begravning med vit kista, att jag vill kremeras… Hur ska jag kunna berätta?

Tårarna totalt rinner nu från mina ögon. Jag har så mycket att bearbeta, för jag, Annica, höll på dö på Sahlgrenska för bara nån vecka sen… Jag är fortfarande rädd för allt jag upplevt, detta var en sann mardröm. Hjärtat dunkar när jag skriver allt detta.

Allt gick så fort. Min kropp var stark. Men bröts ner oerhört snabbt på bara några dagar och gjorde den istället så otäckt svag.

Jag har gått igenom så mycket dessa tre år som cancersjuk. Många tuffa behandlingar, men aldrig att det varit ett hot att kroppen snart lägger av, att jag rent kroppsligt inte fungerar längre. Mitt psyke har burit mig, min tro på det vackraste jag har, livet efter detta. Gud som har vakat över mig. Den tron har burit mig genom allt. Denna gång var allt på väg att bli väldigt fel.

Snälla läs hela min berättelse. Den är ganska lång, men den är sann och viktig, för kanske kan den rädda någon därute!

IMG_5598.JPG

Det hände för bara 1,5 vecka sen på Sahlgrenska och detta blogginlägg påverkar många fler än mig. Aldrig ska man ge upp. Oavsett hur kört allting ser ut, jag är ett livs levande bevis på det.

Jag hade djuriska smärtor. Smärtor som inte går förklara som gjorde att hela jag höll på att gå sönder inuti. Det började i somras. Jag fick en natt akut ont långt upp, mitt i magen. Som den svåraste magkatarr jag någonsin känt. Vet att jag satt vaken och försökte få timmarna gå. Till slut eskalerade det, jag spydde och fick åka in akut. På sjukhuset hittade vi en öm punkt, men inget annat. Magen var mjuk och fin. Men jag kunde med mina fingrar visa doktorn exakt vart jag hade ont. Jag känner min kropp väldigt väl så det där kände jag.

Man la in en extra röntgen med tanke på min spridda cancer som jag har i bagaget.

IMG_5608.JPG

Jag kom hem, blev bra. Åkte efter någon vecka på mitt livs första husvagnssemester med min lilla familj. Jättemysigt med riktigt goda vänner, men där och då vändes mardrömmen åter igen. Smärtorna i magen kom tillbaka, fast ännu värre. Fruktansvärda smärtor. Som om jag skulle föda barn, fast smärtorna satt i hela tiden. Jag har fött barn förut, tre gånger, så det är absolut jämförelsebara smärtor. Magen blev uppblåst och jättesvullen och värken höll i sig några dagar. Inget vidare roligt resesällskap var jag precis… Jag försökte bara bita ihop de dagarna och ha det så roligt jag kunde, för barnens skull, trots en mage som gjorde allt mot att samarbeta med mig och min familjs semesterplaner.

IMG_5607.JPG

När vi kom hem från campingen tyckte jag att mina röntgensvar dröjt alldeles för länge, så jag ringde Skövde och frågade efter dem. Tyvärr hade mina svar legat klart alla dessa 10 dagar utan jag hört något. Miss från läkaren i Skövde… Ingen tid att vänta. Sahlgrenska kopplades in, de satte genast in en ny cancermedicin.

Tyvärr fortsatte besten i magen att växa. Och det väldigt snabbt. Från att inte ens känt den med fingrarna så kunde jag känna det tidigt inuti. Och växte det varje dag. Man kunde se på utsidan hur det växte från dag till dag. Man kunde känna den utanpå. Det går inte återberätta allt, men sista två veckorna så växte den till en fotbollsstor tumör så inte konstigt att min mage såg ut som jag var gravid i åttonde månaden. Jag kom in på fredagen för kontroll, åkte hem samma dag med planer att på måndagen komma tillbaka och de skulle försöka dränera tumören för att tömma den på vätska.

Tyvärr blev jag genast sämre från fredagen till måndagen. Jag hade ett stort mål för mig själv, och jag hade dessutom lovat. Och det man har lovat det håller man. Jag skulle vara med på söndagen den 4 september och manifestera för en bättre vård på torget i Skövde. Självklart! För att hjälpa våra underbara ”syrror” och läkare där ute. För en bättre vård. Där min story kan leda till att förhoppningsvis färre drabbas av felaktiga diagnoser som kan som i mitt fall kosta mig mitt liv, då gör jag det med hela hjärtat! Ingen mer ska behöva genomgå denna mardröm som jag. Här handlar det om att rädda liv!

IMG_5612.JPG

Men just den dagen, den söndagen låg jag hemma med kramper i magen och spydde. Jag mådde skit, men aldrig trodde jag det var så farligt med mig… Jag tog mig ändå upp på benen den dagen, trots jag mådde mer än hemskt. Kan knappt förstå det efteråt att jag gjorde det. Vet Kristian försökte många gånger att bromsa mig när han visste hur dåligt jag mådde. Men jag hade bestämt mig. Min story kunde bara jag berätta och den är hemsk, den måste ut så andra kan räddas. Det handlade inte om att spela hjälte. Utan att jag aldrig vill någon ska behöva uppleva detta jag gör. Det är långt ifrån en drömresa jag gör!

Jag klarade det talet, trots att min röst knappt bar mig då jag dessutom hade fått en rejäl halsinfektion på köpet.

IMG_5602.JPG

På måndagen fick jag ligga i baksätet på bilen för att kunna ta mig till Göteborg och sen där och då fick jag stanna. Jag hade inga saker eller hade förberett mig på att stanna, men efter att de sett mig, hur dålig jag snabbt blivit, så behöll Sahlgrenska mig där. Tiden där har gått snabbt, jag har många luckor. Men allt jag minns är mest jobbigt. Jag måste på något sätt bearbeta då jag har mycket att komma i kapp med. Många mardrömsscenarion och rädslan på att det ska hända så igen. Allt vände på ett ögonblick. Magen svullnade mer varje dag. Och från haft några bra planer kvar i behandlingsstrategi för cancern vändes det till att ha ingenting kvar.

När operation var det enda som eventuellt kunde rädda mig/köpa mig mer tid skulle kirurgen Roger… Å Roger… Kan inte ens skriva hans namn här förrän jag börjar gråta.

IMG_5611.JPG

Kirurgen Roger skulle prata med tre andra kirurger som han önskade vara med på operationen, då de var just experter på just denna tumör, där den satt. När han kom in till oss och skulle meddela oss operationen. Om den ens blev av. Det var bland det tuffaste och svåraste jag någonsin upplevt. Vi kastades mellan hopp och förtvivlan på bara några sekunder. Utan operation – då dör jag vilken dag som helst! Det visste vi alla som var där och såg mig, det visste läkarna. Ja så illa var det. Jag har inte förut berättat om detta, då det var så allvarligt och vi var tvungna berätta för våra älskade barn först. Vi var tvungna att landa inför barnen innan vi kunde berätta om hur illa allt varit. Johanna min vän har vetat hela tiden…

Aldrig förr har jag varit så rädd och känt mig så maktlös som jag var då.

Alla tre kirurger hade sagt nej till operation efter de sett mina röntgenplåtar och sagt ”det är kört”! ”Vi kan inte hjälpa henne!”

Jag skulle dö!

IMG_5609.JPG

Det kändes som en evighet när Roger berättat att de inte tänkte göra någon operation förrän hans mening fortsatte.

Då säger Roger ”de tre kirurgerna är inte med, men… då gör jag det själv”! Sen gick vi igenom alla risker. Den största risken som vi trodde mest på är att han skulle få öppna, titta och sen stänga igen. Att det inte fanns något man kunde göra. Men då har man iallafall försökt. Eller så skulle han öppna, försöka ta bort det han kunde, kunde bli väldigt lite han fick bort, och dessutom få sätta stomier på magen. Jag var beredd. Vi hade inget val till något. Jag ville försöka, om han var med mig på att försöka så var allt värt det. Utan operation hade jag ju inte klarat mer än möjligen några dagar innan alla organ la av. Man griper halmstrån in i det sista. Tro mig, jag har varit där…

Operationen skedde samma dag, det var bråttom.

//

I morgon fortsätter Annicas dramatiska berättelse om operationen. Den texten behöver nämligen ett eget inlägg och ni kommer förstå varför. <3
Varm kram Johanna, tack för att ni finns.

Kommentarer

susanne 1 år sen

Tack för att du bjuder in okända i ditt liv och kamp. Blir sååå berörd. Ibland saknas ord. Vad kan jag säga som får dig frisk/må bra. Allt känns futtigt och tunt. Vilken kvinna du är. Ber för dig. Skickar mkt värme massa kramar från en som inte ens känner dig. DU ÄR LIVET

Malin 1 år sen

Följt din resa länge nu, för mej är du en riktig krigare, en riktig kämpe. Ge aldrig upp. Du ska en dag få njuta av livet. Du ska se dina barn växa upp, du ska bli gammal med din fantastiske man. Du ska vara här, här på jorden. Vi känner inte varandra men du finns i mina tankar varje dag. Nu ska vi besegra cancern.
Kramar i miljoner❤️❤️❤️

Lotta 1 år sen

Alltså, vad underbart, underbart att du kom ut på andra sidan och kan skriva om detta. Och vilken människa Roger är, herregud! Snacka om att göra skillnad i världen! Önskar dig en snabb återhämtning o låt nu den här mardrömmen snart ta slut!

Erika 1 år sen

Annica, jag vill bara krama dig och hålla om dig. Jag blir så oerhört berörd av din berättelse det är en blandning av förtvivlan men förstås enorm glädje att operationen blev av. Det som gör mig förbannad är hur tre läkare kan säga att det är kört!!!! Fruktansvärt hur de bara kan säga en sådan sak.

helen 1 år sen

Man blir så berörd av det du måste gå igenom, men oxå så himla glad att läsa att det faktiskt går bra även då det ser som svårast ut, hoppas o ber att du bara kommer bli bättre o starkare var dag som går. Kram till dig o din familj o dig fina Johanna o såklart till Dr Roger som vågade.

Sara 1 år sen

You never know how strong you are until being strong is the only choice you have!
Håller alla tummar och tår att det går åt rätt håll nu! Styrkekramar till hela familjen.

Christina 1 år sen

Så oerhört gripande och smärtsamt….. Ingen ska behöva gå igenom detta….
Få denna lott i livet…
Jag tror och hoppas innerligt att DU kommer att vinna kampen!!!
Följer dig och skickar kraft och kärlek<3<3<3

malin skoglund 1 år sen

finaste annica, du är så stark, vad mycket du måste gå igenom. Vilken tur att du träffade rätt läkare. kram och tänker på er

Charlotte 1 år sen

<3

A 1 år sen

<3 <3 <3

Mia 1 år sen

❤️❤️❤️❤️

Anne 1 år sen

Gripande. Jag ber och hoppas av hela mitt hjärta för Dig och alla andra som kämpar. Vet genom närstående hur denna kamp är.

Helen 1 år sen

Tänker så på dig/er Kraam❤️❤️

Anneli 1 år sen

❤️❤️❤️

anna 1 år sen

stor kram till dej och stor kram till Roger

Ann-Louise Klint 1 år sen

Jag är så oerhört glad att det finns såna starka och hjälpande läkare som vågar gå emot alla och tro på att det finns en chans att göra en frisk när alla andra ger upp hoppet.Jag önskar dig all lycka till med fortsatt behandling tills du blir frisk.Du är så oerhört modig och stark och fint att du vill dela med dig och berätta om allt det svåra du går igenom nu.Kram var stark !

Eva 1 år sen

Söta fina Annika, blir så berörd av allt du måste utstå. Omänskligt. Du verkar vara en så bra och fin människa. Otroligt att du orkar berätta, och du är en stor förebild för många ska du veta. Vilken fantastisk kirurg han måste vara dr Roger, verkligen en hjälte! Många styrkekramar till dig fina Annica!

Anne 1 år sen

Kramar <3

Lotta 1 år sen

Jag har följt din tuffa resa här på bloggen Annika och måste säga att du är helt fantastisk. Så stark och alltigenom god. Bryr dig alltid om andra fast din egen situation är svår och du är en sån där person som gör andra till bättre människor. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska bli bättre nu!
Kramar till dig och din fina familj ❤️
Lotta

Linda 1 år sen

Man blir så berörd och får en tankeställare hur skört livet är.
Alla mina tankar till dig och din familj.

Styrkekramar❤

ZRJ 1 år sen

Gribende læsning. Usch den cancer skal ikke vinde. Puss og Kram til Annica og hele familien og masser af varme tanker.

Stina 1 år sen

Kramizar

Susanne 1 år sen

All kärlek till dig fina Annica <3

Anneth 1 år sen

Tack gode Gud att du höll kirurgen Rogers händer i dina, då han opererade och tack för att du bär Annica i dina starka, trygga händer! ❤️

Michela 1 år sen

Sitter här på jobbet med en kopp kaffe när tårarna rinner för den styrka du visar dagligen prov på, för att du höll ett tal med målet att påverka till en bättre förändring trots din egna smärta men framförallt för att du tvingades tänka, känna och formulera den möjliga adjö till dina nära och kära. Kan inte ens tänka hur smärtsamt det måste ha varit för er alla …

Vill dock även skriva att det fantastiska är att jag fick äran att träffa dig på studentfesten i somras hos Johanna och trots att jag hade läst om att du är sjuk så var inte det jag tänkte på under kvällen. Din utstrålning, humor och glädje till livet samt den kärlek som lyste mellan dig och din underbara man är den bilden du förmedlade och din sjukdom var inte något jag tänkte på just då.

Och så vilken fantastisk läkare du mötte som vågade det ingen annan gjorde, han måste vara den där ängeln som vi hoppas träder fram när vi mest behöver det <3

Tack för du delar med dig och får oss läsare att fundera kring det där om att livet är inget självklarhet vilket vi vet men behöver ibland påminnas om <3

En stor kram till dig/er och fortsätt kämpa <3

Kristina Fransson 1 år sen

Tack för att du delar med dig. Det gör mig ont att läsa din hemska resa men glädjs med dig att operationen blev av. Håller tummar och tår för att du nu får livet i behåll.
Kram Kristina

Therése 1 år sen

Vilken kämpe du är Annica. Blev väldigt berörd av inlägget. ❤❤ all kärlek till dej o familjen.

eva 1 år sen

stor kram,till dig fina annika o din kära familj

Ingrid 1 år sen

Finaste Annica ❤ tänker på dig och skickar massor med kramar.

Cissi 1 år sen

Annica, du tappra krigare. Du är helt fantastisk som krigar OCH dessutom orkar med att dela med dig av din kamp. Tack för att du låter oss ”vara med” er i kampen. ❤️

Jenni 1 år sen

KRAM!

Anna 1 år sen

♡♡♡♡♡♡ Kram

Ann Stenman - annst36 1 år sen

Finaste Annica, vilken fasansfull upplevelse. All heder till kirurgen! Kram

Malin 1 år sen

Fina Annica, jag gråter när jag läser.
Många styrkekramar från mig<3

Annika 1 år sen

Annica <3 <3 <3

Annika 1 år sen

Modiga, modiga tjej!! men du har ju inget val. Jo, det har du väl , men det alternativet är sååå mycket sämre har själv 3 söner 32,25 o 21,, om det skulle hända mig något idag är det ingen katastrof ( missförstå mig rätt), mina barn är färdig fostrade och jag hoppas att jag kunnat ge dom av mina viktiga värderingar t.ex behandla andra så som du vill bli behandlad själv osv… Dina barn har en liten bit kvar till vuxenvärlden, jag kan ALDRIG förstå din sorg o ångest fullt ut men jag ber och tänker på dig Annica, vi får inte ge upp, man måste tro. Hälsa dina fina killar och forsätt på den väg du redan valt/ Annika

Barbro 1 år sen

Alla mina tankar går till dej o din familj o dina nära o kära.
Åh vilken duktig läkare som hjälper dej.
Bamsekram till er alla.

Carina.L 1 år sen

Du är fantastisk Annica❤️❤️❤️Jag beundrar ditt mod o din otroliga styrka. Du är en enorm förebild o jag ber för dig o dina kära❤️❤️❤️

Anna 1 år sen

❤️❤️❤️

Ann Bengtson 1 år sen

Oj oj!! Svårt att ens försöka förstå vad Annica och familjen gått igenom senaste veckorna!! All styrka och kärlek till Er!
Kram!!

Birgitta 1 år sen

Styrkekramar till dig och din familj.❤❤❤

Linda 1 år sen

Styrkekramar ❤️❤️❤️❤️

Ulrika 1 år sen

Vackra kvinna, har inte ord till det du går igenom men skickar en kram med styrka till dig och din familj!

Ann-Sofie Ask 1 år sen

Du är helt fantastiskt att du orkar vi är med dig kramar till dig

Nina 1 år sen

Hittar inga ord.
Jo…
Mirakel-Annika och Hjälte-kirurg.

Camilla 1 år sen

Styrkekramar till dig fina Annica <3

Gunilla 1 år sen

Käraste du! Har inga ord över allt du fått gå igenom❤
Tack för att du låter oss få läsa dina inlägg!

Anna 1 år sen

Många styrkekramar Annica! ❤️❤️❤️

Anya 1 år sen

Annica, du har överlevt för att det var meningen du skulle överleva. Kirurgen Roger fanns där just då för att han skulle kunna hjälpa dig. Så tror jag. Många kramar❤❤❤.

Jenny 1 år sen

Finner ej ord vad Ni varit med om, Annica och din familj. Kramar❤️

Kristin 1 år sen

Fina du <3 oj.. vilken berättelse.. är helt fast.. så fasansfullt du haft det! åh.. :/ så otroligt fruktansvärt! Jag önskar dig nu all lycka .. att operationen var den sista och att fortsatt behandling schasar iväg den sista cancern så ditt liv kan gå vidare tillsammans med familjen. Jag håller tummen och ber om detta! allt kommer bli bra <3 kram från Kristin

Bettan 1 år sen

Jag är så tagen av Din händelse! Styrkekramar i massor! <3

Malin Rabb 1 år sen

Fina Annica!!! Vilken ångest!!! Men DJ har nån som vakar över dig!!! Du vinner detta!! Å Roger!!!Vilken hjälte!!!!!!!!! Massa styrkekramar!!!

Sara 1 år sen

Många kramar till dig Annica <3

Lotta 1 år sen

Bamsekram❤️❤️❤️❤️❤️

Carro 1 år sen

Finns verkligen inga ord. Många kramar till dig Annica.

Catarins 1 år sen

Det måste finnas en mening med detta! Du kommer att klara det, finaste Annica!

Christina P 1 år sen

Sitter och läser din berättelse med tårar som väter mina kinder! Har följt dig här och din historia har verkligen berört mig.

Ann-Sofie 1 år sen

Finner inga ord….vad säger…vad skriver man. Alla universums hjärtan till dig Annica. Finaste vännen som finns har du i Johanna. En ängel som vakar över dig.

Katja 1 år sen

Ojoj, att det var illa förstods. Det finns vissa inom vården som är mer än kirurger eller sjuksköterskor. Eldsjälar.
Fortsätter be för dig och en syster till mig som är sjuk. I annat. Styrkekram

Viv 1 år sen

Tänker på dig och din familj, kramar.

Lisa 1 år sen

Vilken hjälte: kirurgen Roger!

Lisa 1 år sen

En sann hjälte dendär Roger <3

Gunilla 1 år sen

Så stark berättelse! Vilken tur att han gjorde operationen. En hjälte. Håller tummarna nu att immunterapin fungerar! Kram

Marita 1 år sen

Söta Annica jag är så glad att du fixade och kämpade dig igenom denna hemska mardröm . Nu kan det bara gå på rätt håll . Kram ❤️

Margareta 1 år sen

Så gripande! Vilken styrka du besitter, varm Kram Maggan

Sara 1 år sen

Vi fortsätter att be för dig fina Annica. Styrkekramar genom cybervärlden Sara

Ulrika 1 år sen

Många kramar ❤️❤️❤️

Lotte 1 år sen

Å herregud, jag gråter och fick en stor klump i magen! Vilken jävla tur att hon träffat Roger och att han tog saken i egna händer.

http://www.lotte4.blogspot.se

Svar på kommentaren:
Malin 1 år sen

Ja, eller så var det Guds omsorg att hon fick träffa just Roger. Jag väljer att tro på det. Var så många som bad för Annica. ❤️

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Relaterade inlägg

I veckan hade Annica ännu en träff med sina läkare för att få nya provsvar. Hon har varit väldigt dålig inför storhelgerna så det var en skräckfylld väntan på att få höra…

Här kommer tips på en riktig pangrea hos Blueco.se! Letar du efter festkläder, nya vårskor eller en gosig tröja,  nu kan du fynda! Allt finns HÄR. Massa skor, mina El Vaquero finns och…