• 2017-10-18, 20:17
  • 9
#metoo

Jag känner en sådan enorm beundran för alla kvinnor som har styrkan och modet att delta i kampanjen #metoo. Allt fler, kända som okända, trädet fram och visar att det inte är offret som ska skämmas utan förövaren. Tack av hela mitt hjärta! Var och en av er gör en så stor skillnad!

Har du utsatts för övergrepp själv? Delta då i kampanjen och visa en gång för alla att det inte är okej vad du blivit utsatt för.

Det är dags att allting kommer fram i ljuset, svinen ska släpas fram precis som trollen. Varför ska det tystas ned? Det är bara ett sätt att säga att det är okej att våldta och kränka kvinnor, det är något som de kan komma undan med och som ingen kommer att prata om. Det är fantastiskt att fler vågar prata och anmäla, äntligen! Vi andra måste göra allt vi kan för att stötta offren som visar så mycket mod, det är det minsta vi kan göra.

Jag tillhör inte dem som blivit utsatt för något övergrepp. Inte i den fysiska världen åtminstone. Däremot har jag fått ta emot väldigt mycket på nätet och har fått riktigt sjuka brev skickade hem till mig. 

För tre år sedan skrev en man – eller någon som påstod sig vara en man – att han förföljde mig. Att jag hade fina bröst, att han följde efter mig på gymmet för att få se mig i träningskläder och att min dotter också var sexig. Han ville att jag skulle visa mer närbilder på bloggen och skulle följa efter mig på berget när jag var där och sprang.

 

Jag vågade inte vara ensam i mitt eget hem och samtidigt vågade jag inte gå ut. Jag var livrädd för att bli påhoppad och våldtagen. Vidriga as!

Jag lade aldrig ut något på bloggen, jag ville döda med tystnad. Som så många som blivit skrämda gör, som om det vore vi som hade något att skämmas för och inte förövarna. Det var fel, inser jag nu. Det gjorde inte att personen slutade, tvärt om kände han sig säker att fortsätta göra så mot mig och säkert mot många andra också. Det blev ju inga konsekvenser ändå.

Till sist gick jag med hela högen av hotfulla brev till polisen. Det blev tre brottsrubriceringar och ett DNA-prov togs. Det provet ligger kvar hos polisen så om min förföljare gör något annat brott kommer systemet att plinga och säga att det är rätt person.

Jag vet fortfarande inte vem det var, men det känns skönt att ha gjort något alls och att när personen åker fast för något annat så ligger mina brev där som ytterligare bevis på vad det är för sjuk människa.

Dessutom är det skönt att berätta här till sist. Berätta du med! Visa att kränkningar inte ska tystas ned och accepteras.

 

2017-10-18 Johanna Toftby

Kommentarer

åsa andersson 1 månad sen

All sådan här skit ska synliggöras och dess fula trynen ska ut i ljuset. Det finns diskrimineringslagar i Sverige där det står följande om sexuella trakasserier:
Trakasserier kan också vara sexuella.
De kallas då för sexuella trakasserier.
Det kan vara att någon tar på din kropp,
fast du inte vill,
eller att någon säger att hon eller han vill ligga med dig,
fast du inte vill.

Det kan vara att visa dig sexuella bilder,
som du inte vill se.
Det kan också vara att skämta om sex
på ett sätt du inte tycker om.

Det är olika vad människor
tycker är trakasserier.
Det är du som blir trakasserad som bestämmer
om det är okej eller inte. Minns år ett på gymnasiet som om det var igår då några killar i klassen varje dag pratade öppet till mig och resten av klassen om min kropp och vad de ville göra med mig. Det hela var ju fruktansvärt och givetvis trodde jag att det skulle bli värre om jag pratade med någon. Bestämde mig dock en dag att det var nog och gick till studierektor och kurator där allt bara forsade ur munnen på mig. Jag ville bara prata av mig och de fick lova mig att absolut inte säga något till någon och absolut inte prata med killarna i klassen. Där och då tog trakasserierna slut och jag antar att kurator samt studierektor inte lät det rinna ut i sanden. Åsa

Krister 1 månad sen

Bodde hos en familj i Italien.
En kväll kom en kvinna in och kröp ned i min säng.
Hon tvingade till sig ett samlag
och jag vågade inte slå larm för hennes man sov i ett annat rum.
Det har varit ett trauma sen dess. Att inte kunna göra nåt.
Vid ett annat tillfälle låg jag på sjukhus och på natten kom en kvinna
in och vek undan täcket och började med oralsex.
Jag var så sjuk att jag inte kunde gå ur sängen.
En tredje gång våldtogs jag av en homosexuell man på en firmafest som
hölls i en sportanläggning.
K.

Margareta Strand 1 månad sen

Det var också ett övergrepp, absolut värt att uppmärksammas
Kram till dig fina människa
Maggan

Sandra 1 månad sen

Så vidrigt!!!!
Bra att du berätta och uppmärksamma detta. Inte alls okej på nåt sätt!!!

Kram på dig ❤️

Marie 1 månad sen

VIDRIGT!!

katja 1 månad sen

Näe, fy så hemskt! Bra att du berättar!
God natt, ska be för Annica nu.

Linda 1 månad sen

Bra skrivet och bra att du också uppmärksammar detta. Finns inga ord…

Carolin 1 månad sen

Fruktansvärt! Måtte han sitta inlåst…

Hur har det gått med den person ni misstänkte för att skrivit breven till Annica? :-(

Kram

Lotte 1 månad sen

Usch jag hade blivit livrädd om jag fått sånt brev…. Skönt att han slutade!!
http://lotte4.blogspot.se

Skriv en ny kommentarSvara på kommentaren

* Obligatorisk

Relaterade inlägg