Vardagen får vänta för Annica

När man är sjuk och allting tar emot blir varje liten vardaglig sak en fest. Det vi annars tar för givet blir en lyx som påminner om hur härligt livet kan vara. Därför skär det i hjärtat på mig när Annica måste ställa in små glädjeämnen för att hon helt enkelt inte orkar med dem.

Idag skulle Annica kommit hem till mig en stund men hon fick flytta fram det för hon är så fruktansvärt trött. Jag sa att jag är flexibel så vi kan höras under dagen så ses vi så fort hon orkar. Men hela dagen gick och hon fick ställa in allt. Så ledsen för hennes skull.

Hon hade verkligen sett fram emot detta jag ska hjälpa henne med. Hon kommer berätta för er lite senare vad vi ska göra. 

Men vi tar nya tag i morgon och jag är redo. Vi kan ses när som helst så vi ska höras så ser vi hur hon mår i morgon.

Annica säger att hon tycker det är fruktansvärt jobbigt med den svåra tröttheten, ni andra som har varit sjuka eller får cellgifter, är det något ni känner igen? 

Håll tummarna för att Annica orkar, hon vill så gärna fixa detta jag lovat att hjälpa henne med. 

Här ska ni få se en underbar bild på Annica och Kristian som jag fått lov att lägga ut. Visst är den vacker. Jag tycker den är som i en film. Så mycket känslor och tankar i bilden.

Jag blev så berörd när jag såg den. Kärlek. 


Foto: Fotograf Maria och Anders Törngren