Till dig som vill att jag ska skaffa mig ett jobb

Jag vaknar alltid tidigt, ibland före lunch till och med. Sedan går jag igenom alla inbjudningar till galapremiärer som kommit i mailen medan jag dricker min Dom Perignon till frukost som vanligt. Min hårt prövade assistent får ringa och säga vänligt men bestämt nej till alla som inte ger mig minst en ny bil, helst två, för att synas på just deras premiär.

Nej, så är det absolut inte att vara bloggare, influencer på heltid. Inte för mig åtminstone.

I själva verket går jag upp runt halv åtta-tiden  – för att hinna med antingen en löprunda eller ett träningspass innan frukosten som oftast är en smoothie jag gjort själv. Visst har jag en assistent, hon heter Lucy, men hon är mer vänlig än bestämd utom när hon vill ha mat eller att matte ska ta henne på promenad. Inget annat stämmer heller.

Men det verkar som många tror att jag lever något superlyxliv och lallar runt på dagarna, men det är ju inte riktigt så.

Jag startade min blogg 2008 när jag var med i Ensam mamma söker som då hade enorma tittarsiffror och var ett av kanalens populäraste program. Jag fick iden att börja blogga för att framförallt få möjlighet att visa upp bilder behind the scenes och visa hur inspelningen gick till. Bloggen fick sitt eget liv och flyttade från TV3 till tidningen Mama för att sedan fortsätta på Amelia. Jag var så glad för att få blogga bland proffsen!

Jag bloggade mycket och ofta. Jag arbetade som frisör och hade långa dagar på salongen, men älskade både arbetet som frisör och min blogg så när barnen lagt sig slog jag upp datorn och skrev till er.

Om min dag på salongen, något nytt recept jag ville dela med mig om, tips på styling eller bara lite vardagsreflektioner. Älskade att dela med mig och jag märkte att ni läsare gillade vad jag skrev. För bloggen växte.

Jag har slitit hårt med den här bloggen. Ingen blogg utan läsare, det är ni, mina trogna läsare som gör bloggen. Men för att få en stor blogg som du kan leva på är det hårt slit från början till slut. I flera år arbetade jag dubbelt, hade min älskade blogg som ett sidoprojekt och kunde tjäna pengar på annonser och samarbeten. Men jag var så trött så ni kan inte förstå.

Vissa dagar hade jag sovit ett par timmar för jag satt och arbetade till sent på natten, sedan upp tidigt för att jobba med kunder på salongen.

Efter en dags arbete var det matlagning, hämtning och lämning till alla aktiviteter tjejerna hade, läxläsning och middag. Men jag hade bestämt mig, jag ville köra stenhårt för jag ville att bloggen skulle bli stor. Bloggen kan aldrig pausa. Aldrig någonsin.

Det värsta jag vet när jag läser en blogg är när den börjar med ”Hej bloggen, ursäkta det varit så tyst på en vecka”. Då är det hej då direkt. Läsarna tröttnar om det inte uppdateras.

Man måste kämpa för att komma någonstans. Att följa sitt hjärta är det modigaste man kan göra. Är man inte nöjd med sitt jobb måste man göra något åt det, inte klaga på vad andra tjänar. Det är ditt ansvar att förändra. 

Bloggen är idag mitt levebröd och ska jag vara helt ärlig är jag förbannat stolt. Jag är fortfarande frisör och delar gärna med mig om mina frisörtips här inne men just nu valde jag att enbart ha ett heltidsjobb. Inte två.

Det är lyxigt nog i min värld.