• 2018-01-24, 11:05
  • 71

(Bilden ovan är på min dotter Lisa-Marie och Lasse när vi åkte med stadsmissionens Julklappsvagn.)

Idag står det i GT att åklagaren lägger ner förundersökningen om Lasse Kronér. Oavsett vad som egentligen har hänt är alla uthängningar fruktansvärda. Vi som bloggar och är influencers på sociala medier är inga domstolar, vi är vanliga människor precis som de som sätter tidningsrubrikerna. Och de som hamnar i rubrikerna.

Jag och Janne känner Lasse Kronér och träffar honom ofta på hockey. Direkt efter den första hemska löpsedeln om honom gick jag fram och gav honom en kram. Nej, jag vet inte vad som ligger bakom att han blev anmäld. Det kan jag inte veta. Men jag vet att han är en människa och att alla människor är oskyldiga tills motsatsen bevisats.

Allt som hänt efter #metoo är väldigt svårt att hantera, jag vet inte riktigt vad jag tycker själv. Å ena sidan beundrar jag verkligen de utsatta kvinnor som vågat träda fram och visa att problemet är mycket större än någon velat tro. Å andra sidan är jag livrädd för att hämndlystna människor ska utnyttja tillfället att försöka förstöra någons liv och att tidningar, bloggar och alla andra hjälper dem. Det är respektlöst och hemskt mot de som verkligen har blivit drabbade.

Vi som bara läser och sprider vidare vet ju inte vad som hänt. Vi läser något, tror på det och sprider det. Att bli uthängd i det läget är fruktansvärt, det blir en häxjakt där alla vill ta i lite mer och personen skadas oavsett vad en åklagare eller en domstol kommer fram till.

När jag själv hängdes ut av en annan bloggare som ljög ihop saker om mig var det jättejobbigt. Jag hade kunnat sitta dygnet runt och säga emot i kommentarsfält och ändå inte kunnat svara på allt hemskt som människor vräkte ur sig. Då hade ändå inte någon stor tidning spritt lögnerna vidare.

Blir uppmärksamheten så stor som den varit kring Lasse Kronér så spelar det nästan ingen roll att åklagaren lägger ned utredningen. Personen är ändå dömd och skadad. Där har vi alla ett ansvar för att inte göra saker ännu värre innan vi faktiskt vet vad vi pratar om.

 

 

 

2018-01-24 Johanna Toftby , ,
  • 2017-10-21, 14:29
  • 15

Jag kan inte hålla tyst längre, detta är för jävligt! Ingen kan ha undgått Martin Timell-skandalen som drabbat bland andra Lulu Carter och nu är alla hans program inställda. Det är så sorgligt och så otroligt upprörande samtidigt. Varför har ledningen mörkat detta? Hur kommer det sig att vissa har vetat om kränkningarna utan att göra något åt dem? Jag vill bara skrika rakt ut. Fy fan!

Varför agerar TV4 först nu? Varför agerar de helt plötsligt så drastiskt? Jo, bara för Lulu har lagt korten på borden offentligt och hela Sverige fått veta sanningen. Då går det minsann att göra något åt saken. 

Det är skandal. Vidrigt. 

Hur ska vi få stopp på sextrakasserier och maktmissbruk om den drabbade inte blir tagen på allvar från första början? Varför ska det behöva gå så här långt? 

För att det handlar om pengar. 

Det är stora svin som utnyttjar någon i beroendeställning. Maktmissbrukare och svin är vad de är. 

Jag tror inte att alla vågar prata, det är lätt att de inte tas på allvar, blir överkörda och är rädda för att förlora sina jobb. Men det måste bli ändring nu! Snälla, lyssna på alla utan att blanda in ekonomi, det är ofattbart att låta pengar gå före vad som är rätt. Fattar ni vad det kan göra med en människa som går i flera år och mår så psykiskt dåligt? 

Martin Timell har redan fått sitt straff, jag skulle inte vilja vara i hans kläder nu. Men ni som vetat om allt detta och bara låtit det pågå för att kanalen inte ska förlora annonsörer, ni borde skämmas resten av livet. 

Jag har träffat Lulu flera gånger,  för bara två veckor sedan bjöd jag på hennes tavla som var med på välgörenhetsgalan Minnesfonden på Lindholmen i Göteborg. 

Jag sa till Janne att Lulus tavla är den jag ska vara med och bjuda på. Jag var med upp till 35 000 och den såldes sedan för över 40 000 och alla pengar gick oavkortat rakt till minnesfonden och Tre ska bli noll. Efteråt skrev jag och Lulu till varandra och hon var så glad att det blev så mycket pengar till välgörenhet.

Jag har alltid gillar Lulu, hon var fantastisk i Äntligen hemma och det finns inte många som är så karismatiska som hon. Lyssna gärna på hennes starka intervju med Aftonbladet som släpptes igår, HÄR. 

Samtidigt måste vi komma ihåg att det finns gränser för vad man kan hänga ut någon för. Det finns nog mer än en som passar på att utnyttja #metoo för egen vinning eller för hämnd mot människor som faktiskt inte gjort något fel. Det är inte bara fel mot den som plötsligt blir oskyldigt anklagad, det är också oförskämt mot alla som verkligen har blivit utsatta.

 

 

  • 2017-10-18, 20:17
  • 9

Jag känner en sådan enorm beundran för alla kvinnor som har styrkan och modet att delta i kampanjen #metoo. Allt fler, kända som okända, trädet fram och visar att det inte är offret som ska skämmas utan förövaren. Tack av hela mitt hjärta! Var och en av er gör en så stor skillnad!

Har du utsatts för övergrepp själv? Delta då i kampanjen och visa en gång för alla att det inte är okej vad du blivit utsatt för.

Det är dags att allting kommer fram i ljuset, svinen ska släpas fram precis som trollen. Varför ska det tystas ned? Det är bara ett sätt att säga att det är okej att våldta och kränka kvinnor, det är något som de kan komma undan med och som ingen kommer att prata om. Det är fantastiskt att fler vågar prata och anmäla, äntligen! Vi andra måste göra allt vi kan för att stötta offren som visar så mycket mod, det är det minsta vi kan göra.

Jag tillhör inte dem som blivit utsatt för något övergrepp. Inte i den fysiska världen åtminstone. Däremot har jag fått ta emot väldigt mycket på nätet och har fått riktigt sjuka brev skickade hem till mig. 

För tre år sedan skrev en man – eller någon som påstod sig vara en man – att han förföljde mig. Att jag hade fina bröst, att han följde efter mig på gymmet för att få se mig i träningskläder och att min dotter också var sexig. Han ville att jag skulle visa mer närbilder på bloggen och skulle följa efter mig på berget när jag var där och sprang.

 

Jag vågade inte vara ensam i mitt eget hem och samtidigt vågade jag inte gå ut. Jag var livrädd för att bli påhoppad och våldtagen. Vidriga as!

Jag lade aldrig ut något på bloggen, jag ville döda med tystnad. Som så många som blivit skrämda gör, som om det vore vi som hade något att skämmas för och inte förövarna. Det var fel, inser jag nu. Det gjorde inte att personen slutade, tvärt om kände han sig säker att fortsätta göra så mot mig och säkert mot många andra också. Det blev ju inga konsekvenser ändå.

Till sist gick jag med hela högen av hotfulla brev till polisen. Det blev tre brottsrubriceringar och ett DNA-prov togs. Det provet ligger kvar hos polisen så om min förföljare gör något annat brott kommer systemet att plinga och säga att det är rätt person.

Jag vet fortfarande inte vem det var, men det känns skönt att ha gjort något alls och att när personen åker fast för något annat så ligger mina brev där som ytterligare bevis på vad det är för sjuk människa.

Dessutom är det skönt att berätta här till sist. Berätta du med! Visa att kränkningar inte ska tystas ned och accepteras.

 

2017-10-18 Johanna Toftby

Ni frågar ofta om bilder från mitt hem och jag delar gärna med mig av tips och inspiration om ni gillar det. Jag tycker det är viktigt med ett personligt hem, man…