• 2017-05-18, 08:00
  • 32

Jag har alltid trott att vinnarna i Postkodlotteriet är förberedda när tv-kamerorna slås på. Det är de inte. Tvärtom gör produktionsbolaget allt det kan för att det verkligen ska bli en överraskning. Det vet jag efter telefonsamtalet jag fick i fredags när jag var i Palma.

Brukar du vara med i lotterier eller kanske tippa? Har du vunnit något? Berätta gärna här på bloggen!

– Janne Fors, känner du honom? undrade rösten i luren.

– Haha, ja lite grann faktiskt, svarade jag förvirrat.

 – Han har vunnit i postkodlotteriet. 

Jag visste inte ens han hade en lott och blev alldeles skakis. Sedan började fyra dagar av bus, lögner och planering. Ett möte i Stockholm ställdes in och jag övertalade Janne att ställa in sin lunchhockey för att i stället luncha med mig en helt vanlig tisdag i Göteborg. Klockan tolv skulle tv-teamet dyka upp utanför Beebar och överraska honom.

Tyvärr blev han hungrig och ville gå och äta redan halv tolv. Alltså fick jag slösa bort en halvtimma på en kort promenad. Jag fick låtsas gå på toa i sådär en kvart, fota allting som passerade, svara på sms som inte fanns, knyta skorna trots att de inte hade skosnören, snyta mig… allt för att ta kål på några sekunder här och några där. Helst utan att driva honom till vansinne så att han skulle gå före mig. Hade jag gått långsammare så hade jag gått baklänges.

När vi till sist närmade oss Beebar och klockan närmade sig tolv så fick han syn på tv-teamet och ville gå en annan väg för att inte störa dem. Vi hade en improviserad fribrottning där han försökte knuffa bort mig från tv-kamerorna och jag försökte slita mig loss och gå rakt emot dem.

Jag brukar ju ändå springa så fort jag ser en kamera. Mot kameran, förstås.

När vi kom fram till tv-teamet så fick han en hawaiikrans runt halsen och ett stort grattis. Jag trodde han skulle svimma. Han hade hakan ner i marken och kunde inte sluta skratta.

Äntligen kan jag andas ut! Det har varit en pärs att hålla tyst!

Han vann 15 000 kronor i resecheckar så nu blir det ett bra bidrag till New York, tror vi. Men hans min var ovärderlig.

  • 2015-07-10, 23:57
  • 48

Hej vänner! Här kommer det en hälsning från oss! Jag är fullkomligt knockad, tagen och har varit på den vackraste plasten jag någonsin sett. Vi vaknade upp i Bayrska alperna i morse till strålande sol. Hotellet Christine nere i mysiga Füssen blev en fullträff på vårt första stopp längst ner i Tyskland. Vi körde 130 (!) mil och hade förbokat detta lilla fina familjehotell. Resan gick hur bra som helst trots alla mil på en dag. Det var Jannes pappa som tipsade oss om att vi måste bara stanna och besöka Neuschwanstein, det riktiga Sagoslottet. Törnrosas slott som Kung Ludwig II byggde finns på riktigt. Ja, det finns på riktigt!

Först kommer bilder från vårt mysiga hotell som låg nere i byn, 4 km från slottet. Kan varmt rekommendera hotellet. Personlig service, väldigt rent och fint. Frukosten var något utöver det vanliga. När vi vaknade visade dom oss in till matsalen och frukosten var inte som på ett vanligt hotell utan stod istället på bordet där du skulle sitta. Vackert dukat och väldigt gott.

DSC_0055

DSC_0039

Så glada var vi när vi kom fram i går kväll :)

DSC_0020

DSC_0021

DSC_0038

DSC_0033

DSC_0034

DSC_0036

DSC_0031

DSC_0209

Efter frukosten gav vi oss iväg för att äntligen få se det berömda slottet. Jag hade fjärilar i magen.

Allt är som i en sagovärld här uppe. Det var bland det vackraste jag sett och så mäktigt. Jag behöver egentligen inte skriva fler ord för det går inte. Bilderna får tala för sig själv och man måste bara uppleva det för att förstå. Slottet ligger väldigt högt upp bland alptopparna.

Jag tappade nästan andan när vi kom upp och började nästan gråta. Det var så mäktigt. 

DSC_0207

DSC_0104

Här fotar jag från den höga bron. Kung Ludwig II kunde tydligen sitta på den bron i  timmar och beskåda sitt slott. Jag förstår det. För det var svårt att slita sig härifrån.

DSC_0115

DSC_0088

Till vintern åker vi hit igen, övertygad om att det är magiskt med all snö. Då kommer vi ha med ett hänglås och sätt fast på bron. Evig kärlek…

IMG_4797

IMG_4798

Romantiskt!

DSC_0119

DSC_0097

DSC_0146

DSC_0180

Ser ni bron? Det var där vi stod.

DSC_0150

DSC_0164

DSC_0091

DSC_0136 ‘

Vi åt en god middag efter vi gått i timmar runt slottet som ligger högt upp. Det var 29 grader, klarblå himmel och stekhett men uppe på bergen är det skön och frisk luft.

DSC_0203

Den godaste, kallaste ölen på länge :)

DSC_0201

 

Lite senare på em åkte vi neråt genom Österrike, genom Schweiz och till slut var vi framme i Livigno i Italien! Jag är lika mållös för jag har sett så mycket vackert på vägen. Just nu känns ingen annan semester viktigare eller roligare. Det är så galet vackert här nere och åka bland alla gigantiska berg med snö på alptopparna…. Jag visar er resten av bilderna från vår kväll här i Livigno i morgon. Vi har också mött upp Jannes pappa Pelle och Jannes son Erik! Dom är här och cyklar då Livigno är ett litet paradis för just cyklister… det är så vackert.

Så kul att vi ska ut och cykla med dom i morgon. Vi åt en god middag på deras hotell och nu ska jag krypa ner. Internet är riktigt segt just nu men det blir mer i morgon. Hoppas jag kan inspirera er, ni kanske vill iväg och vandra eller kanske cykla. Det finns så många vackra platser…..

DSC_0234

DSC_0263

DSC_0242

Som den här ”rastplatsen” I Österrike.

DSC_0254

Här började vi nästan gråta igen för det var så vackert. =)

DSC_0251

DSC_0240

IMG_4841

DSC_0239

God natt från Livigno. Ser fram emot att se Italien från cykeln i morgon och hoppas det blir flera mil. Tusen tack för era fina kommentarer, ni är många här inne och jag blir så glad ska ni veta att ni gillar det jag skriver om. Vi hörs i morgon!

Kram Johanna